Antti Pajula: Minskar placeringsfondernas skogsförvärv när nollräntornas tid är förbi?
05.10.2022
Skribenten är forstmästare från Södra Österbotten som arbetar som ledande expert på skogsfastighetsstruktur i Seinäjoki. Det egentliga arbetet för honom alltför sällan ut i skogen, men på fritiden tillbringar han flera veckor om året i sin egen skog och ute på älgjakt.
Placeringsfondernas skogsägande väcker diskussion och delar åsikterna. Förespråkare är ofta de som själva har pengar i fonderna. Oro uttrycks av dem som befarar att konkurrensen om skogsfastigheter bromsar till exempel ett ökat skogsägande bland privatpersoner.
I slutet av augusti 2022 ägde inhemska och utländska placeringsfonder sammanlagt 246 000 hektar skogsbruksmark i Fastlandsfinland. Det är 0,9 procent av skogsbruksmarken i Fastlandsfinland.
Andelen skog som ägs av placeringsfonder varierar mycket från landskap till landskap. Störst är den i Kajanaland, där hela 5,3 procent, 100 000 hektar, ägs av placeringsfonder. Det förklaras till stor del av att skogsindustribolaget UPM sålde mycket skog till fonder för 5-10 år sedan efter att ha stängt sin fabrik i Kajana.
Näst störst andel skogsbruksmark i placeringsfonders ägo har Norra Österbotten (1,5 %), Norra Karelen och Norra Savolax (1,3 %) samt Mellersta Österbotten (1,1 %).
Minst är placeringsfondernas andel i Österbotten och Egentliga Finland (0,04 %). Inte heller i Satakunta, Nyland eller Egentliga Tavastland är andelen mycket större (0,1 %).
Sinar penningströmmen till fonderna, börjar buden sjunka?
Nollräntorna har gynnat skogsinvesteringsfondernas förvärvande av skog. Nu är den tiden över, och pengarna strömmar inte in i placeringsfonderna som förr. Vad väntar nu?
På nollräntornas tid var det det här som gällde: Om placeringsfondernas kapital låg på en skogsplaceringsfonds bankkonto fick de en minusränta för pengarna av banken. Därför har det varit lönsammare för en placeringsfond att investera i skog som varit till salu, oberoende av pris. Och eftersom mängden skog till salu på den fria marknaden är begränsad har priserna stigit hela tiden.
När räntenivån stiger förändras sannolikt situationen. Om placerarna börjar få plusränta för sina pengar på marknaden kan vi anta att strömmen av placeringspengar till skogsplaceringsfonderna kommer att minska. Också räntorna på pengarna som skogsplaceringsfonderna har på sina konton kan få en plusränta. Logiskt sett skulle ekonomins lagar fungera så att skogsplaceringsfondernas bud på skogsfastigheter på marknaden kommer att vara måttligare i fortsättningen.
