På vilket sätt kan rekreationsbruk av en enskild väg styras och begränsas?

Normalt går det inte att förbjuda eller begränsa användningen av en enskild väg för promenader, skidåkning, cykling eller ridning som allt är tillåtet enligt allemansrätten. I regel är det också tillåtet att köra på enskilda vägar med motorfordon, såvida det här inte har förbjudits eller begränsats med ett trafikmärke. För att få sätta upp ett trafikmärke eller en bom krävs tillstånd av kommunen. Kommunens tillstånd krävs inte för tillfälliga trafikmärken som behövs på grund av något arbete som utförs vid sidan av vägen eller för att vägens skick kräver det.

Här kan du läsa mer om vilka regler det finns i fall då delägarna i en enskild väg vill begränsa utomståendes rätt att använda den.

Om staten eller kommunen stöder väglaget eller delägarna tillsammans går det normalt inte att förbjuda att vägen används också av personer utanför väglaget. Om varje privat markägare som är delägare i vägen har getts Kemera-stöd förutsätter den temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk som trädde i kraft 2015 att delägarna tillåter avgiftsfritt rekreationsbruk av vägen i tio år. Det betyder i praktiken att det blir omöjligt att begränsa trafiken på en väg som har stötts med Kemera-medel under den nya lagen. Rekreationsbruk kan under tio år efter utbetalningen av stödet begränsas bara i lägen som föreskrivs i lagen, bland annat för att förhindra skador på vägen eller för att garantera att skogsbrukstransporter kommer fram.

Det är ändå sällan användningen som orsakar problem på enskilda vägar utan parkeringen. Enligt vägtrafiklagen är det tillåtet att parkera på enskilda vägar. Fordonet får ändå inte stannas eller parkeras så att det orsakar fara för andra eller så att trafiken stoppas eller störs. Enligt terrängtrafiklagen får fordon utan markägarens tillstånd parkeras i omedelbar närhet av en väg om det är nödvändigt för att parkeringen ska kunna ske tryggt och det inte medför oskälig olägenhet för områdets ägare eller innehavare.  Om markägaren har gjort en parkeringsplats vid sidan av vägen är det markägaren som bestämmer hur området används. Om inga begränsningar finns kan också utomstående i regel utnyttja parkeringsplatsen förutsatt att det inte orsakar oskälig olägenhet.

Den olägenhet som parkering i terrängen orsakar måste avgöras från fall till fall.

Janne Uitamo
ledande expert på skogslagstiftning
Finlands skogscentral