Vad betyder restaurering?

Restaurering är ett sätt att påskynda återställandet av en miljö som behandlats av människan tillbaka till naturligt tillstånd eller så nära det som möjligt. I skogar och på myrar innebär restaurering att man vidtar åtgärder som på sikt återställer de strukturdrag som är typiska för ett naturligt tillstånd. 

Restaurering kan omfatta aktiva åtgärder på trädbeståndet eller marken. En restaurering kan också handla om att man lämnar ett område utanför skogsbruksåtgärderna. Då tar det längre för området att återställas till naturligt tillstånd och det kan hända att det aldrig blir helt likadant igen.

Vad syftar restaureringar till?

En restaurering återupplivar, återställer och bevarar livsmiljöer och mångfalden i dem. Syftet med restaurering är att utveckla strukturen i f.d. ekonomiskogar, såsom trädslag och åldersstrukturen, så att den närmar sig strukturen i en skog i naturligt tillstånd. Typiskt för naturliga skogar är bland annat att det förekommer död ved, att beståndet är mångfacetterat, att vattenekonomin är i naturligt tillstånd och att träden och de övriga växterna är typiska för växtplatsen. 

Målet är att åstadkomma en naturlig utveckling för att trygga ett mångsidigare artbestånd. Ett viktigt mål för restaurering är att trygga och förbättra bevarandet av i synnerhet krävande och hotade arter och att stärka förekomsterna av dem. 

Efter en restaurering används ett område inte längre för skogsbruk. Effekterna av en restaurering börjar ofta komma till uttryck redan inom de närmaste åren till exempel i att arter återvänder eller området blir blötare. En fullständig återhämtning sker långsamt. Det kan ta flera årtionden för beståndet i ekonomiskogar att återställas till naturligt tillstånd.  

Hur görs restaureringar?

En restaurering förutsätter omsorgsfull planering där man bland annat beaktar den övriga markanvändningen i närområdet, särskilda arter, restaureringssättet och -tidpunkten, behovet av att avlägsna träd samt behövliga personresurser och materiel. 

Efter planeringen utförs de egentliga restaureringsåtgärderna specifikt för varje livsmiljö i enlighet med målen. På myrar kan restaureringen gå ut på att man avlägsnar träd som börjat växa efter utdikning och med hjälp av maskiner dämma till diken. Vatten kan också återställas till uttorkade myrar med hjälp av ledningsdiken från tillrinningsområden. 

I lundar kan man röja och avlägsna bestånd som medför olägenheter för lundarterna, dvs. i allmänhet granar. Hyggesrester kan samlas upp eller brännas för att de inte ska försura jordmånen. 

I solexponerade miljöer på åssluttningar kan man höja marktemperaturen genom att avlägsna träd och buskar. På det viset förbättras livsvillkoren för de arter som trivs i solexponerade miljöer. Solexponerade sluttningar kan också hyggesbrännas för att få bort mårskiktet. Värmen stärker arternas livskraft. 

Vid små vattendrag kan man höja vattenståndet i källor genom att bygga dammar i diken eller dämma till de diken som man vill att ska torka ut. Statusen på bäckarna kan förbättras genom att dämma till de diken som rinner ut i dem, leda vatten tillbaka till en gammal bäckfåra eller sätta tillbaka stenar i en rensad bäckfåra. Livsvillkoren för bäckarter kan förbättras genom att man lägger till lekgrus eller vedsubstans i botten av bäcken.

Vilka utför restaureringar?

Det är främst Forststyrelsens Naturtjänster som gjort och gör de flesta restaureringarna i naturskyddsområden. 

Restaurering utförs också i privatskogar, bland annat i anslutning till miljöstödsavtal eller inom ramen för mer omfattande regionala naturvårdsprojekt. Skogscentralen planerar arbetena och utser via projektansökningar vilka som ska utföra dem. Om åtgärderna avtalas alltid med markägaren. 

Också NTM-centralerna planerar naturvårdsarbeten som en del av livsmiljöprogrammet Helmi, särskilt när det gäller naturskyddsområden. 

Restaureringsåtgärder utförs också av frivilligorganisationer som Finlands naturskyddsförbund och dess lokalföreningar samt av kommunerna och Viltcentralen. 

En skogsägare kan själv restaurera i liten skala, som till exempel ringbarka träd eller göra högstubbar i en skog som i fortsättningen ska lämnas utanför skogsbruksarbetet.

Vad kostar det att restaurera?

Kostnaderna för att planera och genomföra en restaurering varierar beroende på åtgärdernas art och sättet att genomföra dem. Ett enskilt mindre projekt, till exempel att en eller flera personer bygger en damm, kan kosta cirka 1 000 euro, men däremot kan en restaurering av en livsmiljö som omfattar olika arbetsmoment och maskinarbete kosta flera tusentals euro. Kostnaderna för att restaurera vidsträckta myrar kan således bli höga eftersom man i sådana projekt ofta även behöver vattenvårdskonstruktioner.

För markägaren medför en restaurering inga kostnader. Planeringen och genomförandet av restaureringsarbeten finansieras med understöd som beviljas av jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet. METSO- och Helmi-programmen är viktiga program där man definierat målen och åtgärderna för restaureringar. Med hjälp av programmen kan man dessutom främja skyddet av de restaurerade objekten, varvid skogsägaren även kan få ersättning för dem. 

Riitta Raatikainen

ledande expert på naturvård

Finlands skogscentral

Läs även bloggen (på finska): “Jaana Kaipainen: Kiistanalainen ennallistamisehdotus vaatii kriittistä tarkastelua”