Hoppa till innehåll
Till Skogscentralens sidan minSkog.fi
Till första sidan
Suomeksi

Skogsägare – känn igen åtminstone följande skadeinsekter

Granbarkborrar samt olika märgborrar och tallsteklar är de mest betydande skadeinsekterna i skogarna. Förändringar i klimatförhållandena, vind- och snöskador samt att bestånd växer på olämpliga ståndplatser ökar risken för insektsskador i skogarna. Skogsägaren kan förebygga insektsskador genom att hålla skogarna friska, vidta skogsvårdsåtgärder i rätt tid och välja de trädslag som bäst lämpar sig för respektive ståndort.
Enkät
Fyll i det här fältet.
Gillade du artikeln? Nej, inte alls
Fyll i det här fältet.
Larver av röd tallstekel på en tallkvist.

Larver av röd tallstekel äter tallbarr med undantag för den senaste årgången.

07.09.2021

Text: Pekka Kuitunen, Anne Kaljunen Foto: Timo Silver

Klimatförändringar och extrema väderförhållanden, till exempel torka, ökar risken för insektsskador på skogarna. Vind- och snöskador kan också utsätta skogarna för följdskador som orsakas av insekter särskilt om det blir rikligt med skadade träd kvar i skogen. Bestånd som växer på olämpliga ståndorter är också känsliga för skadeinsekter.

En bra tumregel för att förebygga insektsskador är att hålla skogarna friska och livskraftiga. Många insekter som orsakar skogsskador angriper i första hand skadade, sjuka eller annars svaga träd.

– För varje ståndort bör man välja ett lämpligt trädslag och vårda plantbeståndet och vidta andra skogsvårdsåtgärder och avverkningar i rätt tid. Färska stormfällen och skadade barrträd bör avlägsnas såsom anvisas i lagen om bekämpning av skogsskador. Lövträd och barrträd som varit döda en längre tid kan dock med fördel lämnas kvar i skogen för att öka mängden död ved, uppmanar Pekka Kuitunen, expert på skogsvård vid Finlands skogscentral.

Skog av blandade trädslag utgör också i viss mån en buffert för olika slags skador.

En skogsägare som misstänker insektsskador i sin egen skog bör så fort som möjligt utreda vilken skadegörare det är fråga om och hur omfattande skadorna är, till exempel med hjälp av en skogsfackman, och därefter fatta beslut om behövliga åtgärder. Vid vissa skador kan snabba åtgärder stoppa spridningen, medan man vid andra skador måste nöja sig med att avvakta.

Granbarkborre 

Granbarkborre är en skalbagge som står för de flesta skadorna på granbestånd. Granbarkborrarna börjar svärma när dagstemperaturen närmare sig 20 grader på våren. Insekterna angriper i huvudsak färskt virke och skadade träd. Om insektstammen är riklig kan granbarkborrarna även tränga in i friska träd som därefter torkar ut. Gamla granar på solexponerade kanter av förnyelseytor löper särskilt stor risk för skador av granbarkborrar. Det rekommenderas att man förnyar gamla granskogar i tid för att förebygga dessa skador.  

En granbarkborre och bruna borrspån på barken.Granbarkborren drar nytta av heta och torra somrar. 
  

Märgborrar 

Märgborrar (mindre märgborre och större märgborre) är betydande skadeinsekter i tallskogar. De bryter av toppskotten, vilket ger tillväxtförluster. Trädkronorna tappar barr och blir spretiga. Träden kan dö om skadorna fortsätter år efter år. Större märgborrar kan dessutom angripa svagare träd för att fortplanta sig, och också då dör träden. Mindre märgborrar sprider blånadssvamp, som minskar vedsubstansens värde. 

Till vänster är en närbild på två märgborrar. Till höger en bild på en tallkrona som märgborren har förstört.Märgborrar svärmar tidigt om vårarna och börjar fortplanta sig under barken och i fallna och svaga träd. Skalbaggarna har blivit vuxna i juni–juli och flyger då till de närmaste trädkronorna där de gnager på årsskotten tills de är ihåliga. 

Tallsteklar 

Det finns flera arter av tallsteklar men de egentliga skadegörarna är röd tallstekel och vanlig tallstekel, vilkas larver äter tallbarr. De mörkgråa, svarthövdade, på längden strimmiga larverna av röd tallstekel, som är den vanligare varianten av tallstekel i Finland, äter fjolårsbarr och äldre barr på tallar. Om larverna bara äter en del av barren återhämtar sig träden i allmänhet bra.

Under torra och varma somrar kan det uppkomma massförekomster och då kan det hända att talldungar angrips så hårt att de nästan blir barrlösa på tiotals och till och med hundratals hektar skogsmark. Massförekomsterna lever i allmänhet i några år tills stammen går under av naturliga omständigheter, som parasiter, rovdjur och virussjukdomar.

Vanlig tallstekel är farligare än röd tallstekel eftersom den kan äta både årsbarr och äldre barr. Larven är gröngul med svart huvud och svarta prickar längs sidan av kroppen. En massförekomst av vanlig tallstekel kan leda till att stora trädbestånd dör, särskilt om larver äter barr på samma träd två år i rad. Risken för skador av vanlig tallstekel ökar i Finland allteftersom klimatet blir varmare.

Det finns inte mycket man kan göra för att förebygga dessa skador, men däremot kan skador av röd tallstekel bekämpas biologiskt med hjälp av kärnpolyedervirus. Skogar som lidit av tallsteklar bör inte gallras förrän epidemifasen är över.

Till vänster är en närbild på röda tallsteklar. På fotot till höger syns en tall där den röda tallstekeln har ätit av barren.​​​​​​​Röd tallstekel äter tallbarr.

Kommentarer

Ingen har ännu kommenterat artikeln.

Kommentera

Skicka din kommentar med formuläret nedan. Alla fält måste fyllas i.

Fyll i det här fältet.