Kölden gör att man vill skynda på stegen på den snötäckta stigen, men skogsägaren Auvo Alanne tar sig ändå tid att stanna upp och se sig omkring. I hans skog i Sorsakoski i Leppävirta gjordes en något annorlunda gallring vid årsskiftet, det vill säga en höggallring.

Vid gallringen avverkades större stockträd på ett två hektars område i den 50-åriga granskogen. Livskraftiga medhärskande träd lämnades kvar för att växa till sig i väntan på slutavverkningen.

– Det ser bra ut, arbetet är väl utfört. Jag ville lämna kvar ett visst trädbestånd i det här skedet så att landskapet inte skulle bli så kalt. Jag brukar gå här med hunden, hämta ved och plocka bär. Vi har också en liten bastu vid sjön, säger Alanne.

Det var skogsexperten Timo Poutiainen vid Stora Enso som föreslog höggallringen för Alanne. Efter litet funderande och övervägande gick han med på förslaget.

Poutiainen verkar nästan lika nöjd som skogsägaren själv när han betraktar beståndet efter avverkningen.

– Jag såg direkt att det här skulle vara en ypperlig plats för höggallring. Här växte jämngrova granar med en diameter på 23 centimeter på brösthöjd. Man märkte på alla sätt att träden växte i en hisnande takt, säger Poutiainen.

Resultatet av avverkningen märktes också på skogsägarens bankkonto. Poutiainen räknar snabbt ut att avkastningen från höggallringen var cirka 30 procent större än vad traditionell låggallring skulle ha gett.

– Det blir mer värdefullt timmer än i en låggallring och därför är lönsamheten bättre. Nackdelen är att skogens förnyelse fördröjs med ungefär 10-15 år, säger Markku Remes, ledande expert på skogsvård vid Finlands skogscentral.

En höggallring genomfördes i Auvo Alannes (till vänster) skog. Timo Poutiainen från Stora Enso och Markku Remes från Skogscentralen inspekterar resultatet. 

 

Risk för vind- och snöskador

Höggallring är fortfarande ett aningen okänt sätt att gallra skog. Största delen av bestånden gallras med låggallring, där man avverkar träd i de lägre kronskikten så att de större träden får rum att växa. Vid höggallring avverkas i stället de största träden så att de medhärskande träden får ljus och börjar växta snabbare.

– Vid höggallring bör man ta högst hundra träd per hektar. Man ska inte förivra sig och avverka till sista stocken och euron. Risken för vind- och snöskador ökar om den skog som lämnas kvar blir för gles, säger Remes.

Poutiainen och Remes påminner om att höggallring är en bra metod endast i välskötta barrskogar. Höggallring lönar sig inte i skog där förstagallringen har lämnats ogjord och träden därför har blivit smala och klena. I björkskog rekommenderar Poutiainen och Remes inte höggallring över huvud taget.

– Låggallring är ett säkrare alternativ för skogsägaren eftersom det lämpar sig för nästan vilken skog som helst. Därför föreslår skogsproffsen ofta det, så att ingenting ska gå på tok, säger Remes.

Höggallring förväxlas ibland med kontinuitetsskogsbruk, det vill säga skogsbruk med olikåldriga bestånd. Men det är inte samma sak, eftersom höggallrade bestånd slutavverkas innan de förnyas.

​​​​​​​

Auvo och Helena Alanne bor nära sin egen skog. Hunden Roope promenerar med dem i skogen och vaktar huset.

 

Intresse för den egna skogen

Auvo och hans fru Helena Alanne bor nära sin egen skog. På gården till huset har de stora mängder ved, som Auvo Alanne har huggit och travat.

– Som pensionär har man tid. Jag arbetade som timmerman och byggde egnahemshus. Jag har också gjort en hel del leveransavverkningar på min tid, men inte nu längre, säger han.

På soffan i vardagsrummet ser han intresserat på när Timo Poutiainen demonstrerar avverkningsuttaget vid höggallringen på sin pekdator. Den egna skogen och dess tillväxt intresserar.

– På landsbygdsmässan Elma bekantade jag mig också med tjänsten MinSkog.fi och började genast använda den. Det är trevligt att se skogen på flygbilder och kartor, säger Alanne.

Före höggallringen läste han noggrant information om ämnet på olika webbplatser och övervägde om försöket skulle löna sig.

– Det här var ett bra beslut, trots att förnyelsen nu skjuts upp. Kanhända blir det sedan den yngre generationens sak, säger Alanne.

 

Höggallring

Fördelar:

• Skogsägaren får högre intäkter från höggallring än från låggallring eftersom det kommer mer värdefullt timmer än massaved från stämplingsposten.
• Den stora mängden timmer gör att stämplingsposter som höggallras intresserar virkesköpare och sågar. Gallringsavverkningen blir lönsam när de stammar som avverkas är tillräckligt grova och den totala avverkningsmängden är stor.

Nackdelar:

• Skogens omloppstid blir längre, och förnyelsen fördröjs med ungefär 10-15 år.
• Lämpar sig bara i välskötta och friska barrskogar där förstagallringen har skötts som den ska.
• Om man avlägsnar för många träd vid höggallringen blir skogen sårbar för vind- och snöskador.