Den egna skogen blev en viktig plats
Pirjo Paldanius köpte skog av sin pappa och lärde sig sköta den. Hon har också skyddat skogen och restaurerat myren på sina marker. Paldanius vill ta hand om skogsnaturen så att skogarna hålls friska även under de kommande åren.
Pirjo Paldanius rör sig mycket i naturen. I skogsfrågor finns det ständigt mycket nytt att lära sig.
Under lediga dagar kan Pirjo Paldanius från Kuopio hoppa i bilen och köra till ett skogsskifte. Efter bilen följer en husvagn som hon parkerar i vid kanten av vägen, sedan klär hon på sig skyddsutrustning och startar en röjsåg.
– Husvagnen har varit ett otroligt bra köp. Efter en dag i skogen med plantskogsskötsel behöver man inte längre köra hem, utan kan stanna där för att övernatta. Jag lagar ofta mat vid en brasa på kvällen och går sedan och lägger mig i vagnen, berättar hon.
Pirjo Paldanius blev skogsägare för nio år sedan när hon köpte skog av sin far i Varpaisjärvi i Lapinlax. Skogarna har gått vidare inom släkten till pojkarna, och nu till dottern, sedan 1700-talet. Innan generationsväxlingen hade Paldanius redan börjat läsa in sig på skogsfrågor.
– Jag studerade yrkesexamen inom skogsbranschen och det var rätt för mig. Jag hade tidigare varit företagare inom hantverk och konstindustri, och började även som kaféföretagare. Sen blev jag utmattad och slutade med företaget. Därefter utförde jag skogsarbete som huvudsyssla i cirka fem år och rensade upp i pappas skogar.
Det var lätt att vara i skogen när man fick arbeta i egen takt. Paldanius köpte ännu ett skogsskifte och ett annat skift av pappans kusin i riktning mot Pielavesi. För närvarande äger hon cirka 140 hektar skog.
– Ägandet av skog har ända från början känts som en egen grej. Jag har varit ganska överraskad över det.
Pirjo Paldanius arbetade flera år som skogsarbetare på heltid. De egna skogarna finns i Norra Savolax.
En del av skogen är permanent skyddad
Innan generationsväxlingen bekantade sig Paldanius noggrant med sin fars skogar. Under en utflykt hittade hon något oväntat. Man kunde höra porlande vattnen under skifferstenarna.
– Där gömde sig en bäck i naturtillstånd som inte ens syntes på kartan. Runt omkring växte många aspar och där fanns också lundområden. Det fanns också mycket död ved. Skyddet av denna skogsbäck var en av de första sakerna jag gjorde när jag blev skogsägare, berättar Paldanius.
Man kom överens med NTM-centralen om permanent skydd av skogsbäcken och Paldanius fick ersättning för detta i enlighet med METSO-handlingsprogrammet. Den skyddade skogen är cirka 7,5 hektar stor. Enligt Paldanius skulle skogen inte heller annars ha varit lämplig för ekonomibruk. Terrängen är brant och svårframkomlig och dessutom mycket frodig.
– På en sådan plats hade det till exempel varit svårt att göra avverkningar. Eftersom marken är frodig hade det vuxit mycket gräs och sly där, dvs. det hade också krävts mycket arbete för att plantera skog eller rensa bort gräset. Skydd var den bästa lösningen.
Det lönar sig att investera i biologisk mångfald
Paldanius värdesätter den biologiska mångfalden. Enligt henne lönar det sig att investera i den så att skogarna hålls i skick och att arterna är rika och friska även för kommande generationer. Nyligen blev hon också intresserad av att restaurera myrar.
– Sarasuo hade dikats ut på mina egna marker. Jag tog reda på om det kunde restaureras. Nu har man täppt till alla gamla diken och grävt avgränsningsdiken som leder vattnet till myrområdet. Nu rinner vattnet ut till myren och där ser man många olika sjöfåglar.
Restaureringen kostade inte Paldanius någonting eftersom ett lokalt fadderföretag, Piirla Oy, hittades som finansiär via Naturskyddsförbundet.
För närvarande arbetar Paldanius som verksamhetsledare för Norra Savolax naturskyddsdistrikt. Tanken på biologisk mångfald och dess värde har blivit allt starkare. Som skogsägare vill hon undvika stora kalhuggningar och sköta sina skogar på ett sätt som är hållbart med tanke på naturen.
– Problemet är bara att vi människor spenderar för mycket. Med tanke på skogarna kunde man fundera på om det verkligen alltid finns ett så stort behov av pengar att man måste dra avverkningen ända till de juridiska gränserna och stränderna.
Paldanius har märkt att skogsvården är förknippad med många ingrodda tankegångar. Många skogsägare kan känna att de inte själva kan bestämma vad de ska göra i sina egna skogar.
– En del skogsägare verkar tänka att skogen måste avverkas vid en viss ålder, annars är det ett tecken på att de sköter sin skog dåligt. Det anses alltså inte vara möjligt att till exempel skjuta upp avverkningen och förlänga omloppstiden.
Paldanius önskar att gamla skogar skulle skyddas i stället för att avverkas. Dessutom önskar hon att de naturvårdsträd som lämnas kvar vid avverkningen kunde märkas ut permanent på kartan så att de verkligen skulle sparas och i framtiden bli murkna träd.
För Paldanius är den egna skogen viktig. Skogen ger inkomster, man kan göra utflykter och njuta av naturen där, samt plocka granskott och vilda grönsaker att äta på våren.
– Jag är en stolt skogsägare. Det här är oändligt intressant och man lär sig hela tiden nytt, berättar hon.
Som skogsägare vill Pirjo Paldanius ta hand om skogsnaturen. Under de senaste åren har det blivit ännu viktigare.
Skogen ger ekonomisk trygghet, men är värdefull även i övrigt
I Naturresursinstitutets undersökning Suomalainen metsänomistaja 2020 utreddes hurdana de finländska skogsägarna är och vilka mål de har.
Drygt en fjärdedel av de skogsägare som deltog i undersökningen hörde till gruppen med flera mål. Skogsägare med flera mål ansåg det viktigt att få ekonomisk avkastning på skogen, men de uppskattade också den immateriella nyttan av skogen. En femtedel av deltagarna i undersökningen hörde till rekreationsanvändarna, de som arbetar i skogen och de grupper som betonar trygghet och inkomster. Var tionde skogsägare var omedveten om sina mål.
– Nästan alla skogsägare har flera mål, även om ett mål är viktigare än andra, säger Jukka Matilainen, ledande expert på skogsägande vid Finlands skogscentral.
Förutom att skogsägarna är mångfacetterade så är de också ganska gamla i Finland, i genomsnitt 60 år gamla. Enligt statistiken blir man mycket ofta ny skogsägare när man är över 50 år.
– Det vore viktigt att i god tid ta upp skogsfrågor i familjekretsen och diskutera överlåtandet av ägandet till de yngre, medan ägaren ännu kan överföra alla sina viktiga traditioner till en intresserad fortsättande skogsägare.
De blivande skogsägarna är intresserade av naturens mångfald
Enligt undersökningen Suomalainen metsänomistaja 2020 har de immateriella målen för skogsägandet knappt stärkts under 2000-talet. Både andelen skogsägare med flera mål och andelen rekreationsanvändare har minskat och andelen skogsägare som betonar trygghet och inkomster har ökat. En förändring är dock i sikte.
Enligt skogsägarenkäten som Skogscentralen lät göra 2021 är de blivande skogsägarna intresserade av naturens mångfald och en hållbar användning av skogarna samt vill veta mer om detta. Både nuvarande och framtida skogsägare är intresserade av skogens välmående och omsorgen om den.
– Särskilt många yngre skogsägare anser att det är viktigt att man också betalar gängse ersättning för att öka mångfalden. Det finns behov av olika prissättningsmodeller. På så sätt skulle det vara lättare för en skogsägare att fatta beslut om vilka åtgärder för att öka mångfalden han eller hon skulle vara beredd att vidta, säger Matilainen.
I undersökningen Suomalainen metsänomistaja 2020 deltog cirka 6 500 skogsägare från olika delar av Finland. Skogscentralens skogsägarenkät besvarades av nästan 2 000 skogsägare och drygt 300 blivande skogsägare.
Kommentera
Skicka din kommentar med formuläret nedan. Alla fält måste fyllas i.
Kommentarer
Ingen har ännu kommenterat artikeln.