Med död ved avses en död trädstam eller en del av en död trädstam, där nedbrytande organismer kan leva. Bland arterna som behöver död ved finns många tickor, insekter, mossor och lavar, som genom sin aktivitet återför näringsämnen i kretsloppet.  Också fåglar och däggdjur har bohål i döda träd.

– Död ved skapas av alla faktorer som får träd att dö: konkurrens, vind, snö, insekter och avverkning. När trädet är dött börjar rötsvamparna att göra sitt. Ett träd som blivit stående när det dött murknar nerifrån, alltså först rötterna, sedan basen, som är i kontakt med marken och fukten. När ett träd faller och dör kommer fukten och svamparna åt hela stammens längd på en gång, säger Juha Siitonen, som forskar i mångfald och död ved vid Naturresursinstitutet.

Hur lång tid det tar för ett träd att förmurkna beror på trädslaget och var trädet finns. En gran som levt sitt liv på en bördig plats i södra Finland bryts ner på 70 år, medan en tall som vuxit på karg mark i norra Finland tar upp till 200 år på sig.

I södra Finland ser utvecklingen bra ut. Siitonen visar tidsserien över mängden död ved i riksskogstaxeringen.

– Från den nionde riksskogstaxeringen till den trettonde, alltså ungefär från slutet av 1990-talet till de senaste uppgifterna från för några år sedan, har mängden död ved med över 10 centimeters diameter i södra Finland ökat från 2,8 kubikmeter per hektar till 5,3 kubikmeter per hektar, alltså nästan fördubblats, säger han.

– Men i norra Finland har mängden död ved sjunkit. Å andra sidan är mängden där fortfarande i medeltal 7,3 kubikmeter per hektar. I hela landet har volymen död ved ökat bara en aning, från 5,7 till 6,4 kubikmeter per hektar, under hela den tid som mätningar gjorts. 

Forskaren Juha Siitonen förklarar hur viktigt det är att det finns flera slag av död ved i skogen.  

Mycket liv i död ved

Ungefär 5 000 arter behöver död ved för att leva, och cirka 500 hotade eller nära hotade arter är beroende av en viss typ av död ved. För mångfalden är det viktigt att det finns flera slags död ved i skogen: klen och grov, färsk och gammal.

– Visst behövs all död ved så till vida att det finns nedbrytare till allt. Vilka arter som förekommer i veden beror på trädslaget, graden av murkenhet, diametern och miljöfaktorer, säger Siitonen.

– I nydöda träd kommer primära nedbrytare, som använder de lätta näringsämnena först. Sammansättningen av organismer i den döda veden förändras allteftersom de murknar. Sammansättningen byts ut helt ungefär fyra gånger under hela nedbrytningsprocessen, då träets kemiska och fysikaliska struktur förändras, säger han.

Därför behövs det hela tiden ny död ved. Nedbrytarna ska ha någonstans att ta sig när deras arbete är gjort på en plats.

Också trädets diameter påverkar samlingen av arter som lever i det. Tunna stammar hyser andra arter än tjocka. En del arter är specialiserade på enbart grova stammar, och blandningen av arter är en annan på skuggiga och fuktiga platser än på torra och solexponerade.

Flera av organismerna som lever i död ved behöver en viss sorts död ved. Grova aspar har extra många specialiserade, sällsynta och hotade arter.

– Speciellt arter som behöver grova, långt förmurknade träd, har ont om sådana, så oberoende av trädslag behövs det mer grov död ved.

Projektchefen Päivi Mäki påminner om att också skogsägaren har nytta av att spara död ved.

Det är lätt att öka mängden död ved

Det är viktigt att naturvårdsträd som sparats i tidigare avverkningar blir kvar i skogen.

– De tas inte till brännved, för de ska med tiden bli död ved. Både i förnyelseavverkning och i gallring kan man dessutom göra högstubbar för att snabbt få mera död ved, säger Päivi Mäki, projektchef för Monimetsä-projektet vid Finlands skogscentral.

Alla vindfällen behöver inte heller fraktas bort från skogen, speciellt inte från svårtillgängliga områden. Enstaka kullfallna träd är ett lätt sätt för skogsägaren att få död ved i sin skog.

– Men det är viktigt att ändå komma ihåg skyldigheten att transportera bort kullfallet och skadat barrträdsvirke när det överskrider en viss mängd, säger Mäki.

När man kör med skogsmaskin i skogen bör man försöka undvika att köra över grov död ved. Torrakor och annan stående död ved ska sparas så intakt som möjligt. Vid behov kan man flytta bort i synnerhet färsk liggande död ved från körstråken. Också vid markberedning bör lågor sparas hela.

– Skogsägaren gör i vilket fall som helst klokt i att berätta om sina mål och önskemål för skogsproffset. Framför allt om man vill ha mer naturhänsyn i sin skog än vad skogscertifieringen kräver som minimi.

Död ved hjälper också skogsägaren

För skogsägaren är det ett mycket kostnadseffektivt och lätt sätt att öka naturvärdena i skogen.

– Dessutom förbättrar näringsämnena som frigörs ur den döda veden markens bördighet. Död ved kan också bidra till att stävja skogsskador, för i den döda veden lever arter som äter skadeinsekter, till exempel myrbaggar som jagar granbarkborrar. En del av pollinerarna har sina bon i håligheter i död ved, och fler pollinerare bidrar till en lyckad bärskörd, säger Mäki.

Och skogsägarna ställer sig mestadels positiva till död ved.

– Vetskapen om den döda vedens betydelse för naturens mångfald har ökat, och numera förhåller sig folk positivare än förr till att spara död ved.

Den döda veden är alltså viktig. Ökade mängder död ved har redan gynnat några arter som tidigare klassats som hotade. Som exempel nämner Siitonen att ulltickan och rynkskinnet har blivit klart allmännare i södra Finland.

I södra Finland har mängden död ved ökat, men i norra Finland har den minskat under de senaste årtiondena.