Heini Katajisto är en aktiv skogsägare, och en stor del av hennes cirka 80 hektar skog är certifierad för ekologisk insamling. Katajisto hade länge varit intresserad av naturprodukter när hon 2019 bestämde sig för att ansluta sin skog till ekoinsamlingsområdena.

Systemet för ekologisk insamling är ett globalt identifierbart kvalitetssystem där råvarorna är lätta att spåra. Katajisto anslöt sin skog till ekouppsamlingsområdena enligt en grundmodell. Med det fick hon hjälp av den lokala skogsvårdsföreningen.

Katajisto vill plocka naturprodukterna själv och sälja dem. Intäkterna från virkesförsäljningen är den huvudsakliga inkomstkällan i hennes skog, där 65 hektar är eko.

– Ekomedlemskapet för skog påverkar inte skogsvården. Det enda är att jag har noggrannare bokföring för skiftena så att jag vet vilka figurer som ska avlägsnas från det ekologiska insamlingsområdet. Man kan fortfarande sköta skogen enligt sina egna mål, trots att den är ekoinsamlingsområde, säger hon.

Största delen av Heini Katajistos skog är ekocertifierat insamlingsområde för naturprodukter.

Mjölkört från kalhyggen och björklöv från plantskogen 

Heini Katajisto samlar in och säljer många olika slags ekologiska naturprodukter.

– Jag plockar granskott, björklöv, blad och blommor av mjölkört och älggräs, granbarr och skott av tall och en. Dessutom odlar jag julgranar och prydnadsris, av vilket en del också är ekologiskt. Och så tappar jag små mängder ekologisk björksav.

Katajisto samarbetar med två köpare av ekologiska råvaror. Hon hittade köparna genom sina egna nätverk och genom att fråga aktivt. Det enda svåra var enligt henne att vara säker på att kunna leverera de mängder som hon lovat av någon viss naturprodukt till köparna.

Katajisto tycker det är synd att många har attityden att skogen ger inkomster bara vid slutavverkningarna. Det stämmer inte. Skogen kan ge goda inkomster också mellan slutavverkningarna om man tar vara på de naturprodukter som finns i den. Till exempel finns det efterfrågan på blad och blommor av mjölkört, som växer bra på avverkningsytor.

– Om man varje år gör en förnyelseavverkning på ungefär två hektar är tillgången på mjölkört garanterad, säger Katajisto.

I barrplantbestånd växer det ofta lövsly, och där kan man samla björklöv, eftersom slyet ska röjas bort i vilket fall som helst. Också vid den första gallringen kan man ta till vara naturprodukter, till exempel tallbark och granskott.

Mjölkörtens blommor används till exempel i örtte och som prydnader i restaurangportioner. Foto: Sanna Kotiharju

Att gå med i ett ekouppsamlingsområde 

Det finns två sätt att ansluta sin skog till ekouppsamlingsområdena, en grundmodell och en disponentmodell. I grundmodellen går man själv med i ekoövervakningen. Då krävs det till exempel en årsplan för naturprodukterna som ska samlas och säljas.

I disponentmodellen sköter en utredare processen, men skogsägaren förbinder sig att följa villkoren för ekologisk produktion.

I båda modellerna utreds om skogsområdena duger, alltså att där inte använts icke-godkända gödslingspreparat eller växtskyddsmedel under de tre senaste åren. De områden där sådana produkter har använts lämnas utanför ekouppsamlingsområdet. Efter en treårig övergångsperiod kan de tas med. Skogsfackmän kan ge information om förbjudna gödslingsmedel och växtskyddsmedel som använts.

Finlands skogscentral leder naturproduktsprojektet Luomua metsäluonnosta, där målet är att öka mängden ekouppsamlingsområden med hjälp av information. I projektet deltar också föreningen Arktiska aromer och Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet. Jord- och skogsbruksministeriet finansierar projektet.