En såningsskopa som fästs på en grävmaskin skrapar i marken och släpper ner tallfrön där den skrapat upp fläckar. Sedan sprider den ett tunt lager jord över. Metoder skiljer sig från vanlig maskinsådd i och med att de sådda fröna täcks in.

– Jag kände till att när man vid handsådd täcker in fröna hjälper det dem att gro. Jag tänkte att varför skulle samma sak inte fungera också vid maskinell sådd. De täckta fröna får den fukt de behöver från jorden och är inte så beroende av regn. Dessutom kommer fåglar, möss och andra gnagare inte åt att äta upp dem, säger Kyösti Sipilä om sin idé.

Resultaten av sådd med Sipiläs skopa följs som bäst upp på flera provytor som ett samarbete mellan Skogscentralen och Naturresursinstitutet. I försöken vill man till exempel se om det går att spara på frökostnaderna genom att använda skopan. Kilopriset på förädlade tallfrön är cirka 900 euro, och det går vanligtvis åt 300-400 gram per hektar som sås.

– De första testen tyder på att det med såningsskopan räcker med 200 gram frön frö att nå samma resultat per hektar. Det behövs alltså färre frön, säger Sipilä.

På provytorna undersöker man också om såddsäsongen kan förlängas med hjälp av såningsskopan. Sipiläs hypotes är att de frön som täckts in med hjälp av skopan inte är lika regnberoende som de som såtts med såmaskin och alltså inte är täckta.

– Om såningsperioden kunde förlängas med till exempel ett par veckor skulle det ha stor betydelse ur entreprenörernas synvinkel. 

Ajutechs vd Arto Ulvo och Skogscentralens Kyösti Sipilä diskuterar regelbundet utvecklingen av skogssåningsskopan.  

”Det fick lampan att tändas”

Kyösti Sipilä arbetar på Skogscentralen som projektrådgivare och har en lång karriär i skogsbranschen bakom mig. Han har också egen skog, där han har kunnat experimentera fritt.

Idén till såningsskopan fick Sipilä för ungefär sju år sedan. På hans boningsort fanns ett företag som tillverkade siktskopor, och han började fundera på om motsvarande skopmekanism skulle kunna utnyttjas också när man sår skog. Sållskopor används vid olika schaktningsarbeten.

– Jag är nyfiken av mig och har alltid varit intresserad av maskiner och teknik. Det fick lampan att tändas.

Arbetet kom dock igång på allvar först när Sipilä började prata om sin idé med forskaren Pekka Helenius vid Naturresursinstitutet. Båda var övertygade om att idén verkligen skulle kunna fungera. Maskinföretaget Ajutech Oy i Alavo kom med och började utveckla en såningsskopa och har redan gjort flera prototyper.

– Att utveckla en skopa är ett långsiktigt arbete. Såddresultaten måste bevisas vetenskapligt, och man borde lyckas höja produktiviteten. Vi har provytor i Etseri, Alajärvi, Soini och Karstula bland annat på UPM:s mark. Dessutom följer man med de sådda frönas kvalitet på Naturresursinstitutets laboratorium i Suonenjoki.

Såningsskopan kan fästas på en vanlig grävmaskin och användas för att markbereda på många olika sätt, alltså göra fläckar, högar eller fåror. Man väljer markberedningsmetod enligt rådande förhållanden. Sipilä säger att den här sortens ”precisionssådd” också kan förbättra groningsresultatet.
Sipilä har fått använda en del arbetstid på att utveckla såningsskopan, men mycket har han gjort på fritiden.

– Det bästa är samarbetet. Jag har fått utbyta tankar med olika experter och lära mig nytt, säger han.

Kyösti Sipilä berättar att han alltid varit intresserad av maskiner och skogsodling.

Halkade in på skogsbranschen

Kyösti Sipilä säger att det nog delvis var en slump att det blev skogsbranschen för honom. Granne till honom bodde ett skogsproffs som invigde honom i skogsbruket redan i unga år och ordnade sommarjobb till honom.

Efter militärtjänstgöringen fick Sipilä sitt första egentliga arbete inom skogsbranschen. 1979 härjade en storm i Jalasjärvi. Sipilä fick komma med som extrahjälp för att köpa och mäta stormfällda träd. Efter det började han vid Skogscentralen som hjälpkarl på dikeslinjerna.

– Jag har fått arbeta med mycket olika saker, som dikes- och vägarbeten, gödsla torvbottnar, granska skogsarbeten och projektarbeten. Några år arbetade jag på en fröanläggning då Skogscentralen ännu hade fröproduktion. Redan då var jag intresserad av att förnya skog, säger Sipilä.

I sommar går Sipilä i pension och får mer tid för hobbyer, familjen och eget skogsarbete.

– Den egna skogen bjuder på mer än nog med arbete för en pensionär. Jag gör småskaliga avverkningar och gallring med maskin, och röjsågsarbeten. Takten är förstås lugn, men när man gör lite varje dag, en del på en vecka, så har man fått ganska mycket gjort på ett år.