Planbestämmelser kan begränsa användningen av skog. Olika planbeteckningar används för att trygga landskapsbilden, naturvärden och rekreationsmöjligheter. Användningen av de här beteckningarna har ökat, speciellt i det tätt bebyggda södra Finland, i och nära tätorter.

1. Hur påverkar planläggningen skogsbruket?

– Olika plannivåer dikterar olika saker. Som skogsägare bör man ta reda på om ens skog ligger i ett planområde där skogslagen tillämpas. På landskapsnivå tillämpas skogslagen överallt utom på områden som reserverats för skydd. På generalplaneområden tillämpas skogslagen inte, såvida inte området reserverats som jord- och skogsbruksområde eller för rekreation. På detaljplanenivå gäller skogslagen endast om området anvisats för jord- och skogsbruk. Inom planläggningen råder en viss hierarki, så att det alltid är den noggrannaste plannivån som gäller.

– Om skogen finns i ett område där skogslagen inte tillämpas kan skogsägaren inte få kemera-stöd för skogsvård eller miljöstöd för skogsskydd. Det kan komma som en överraskning och besvikelse för många. Skogscentralen beviljar kemera-stöd till exempel för plantskogsvård, vård av ungskog, vård av torvmarksskog, grundförbättring av privatvägar samt vitaliseringsgödsling.

– På sådana områden gäller inte heller skyldigheterna i lagen om bekämpning av skogsskador, så skogsägaren har ingen laglig skyldighet att transportera bort virke från vilket skogsskador kan sprida sig. Skogsägaren är inte heller skyldig att betala någon ersättning om så sker. Planläggningen kan också innehålla särskilda skyddsbestämmelser som begränsar möjligheterna att avverka.  

2. Vad behöver skogsägaren ta reda på, och hur?

– Om man tänker köpa skog i ett planlagt område bör man kontrollera planbeteckningarna med kommunen. Det lönar sig också att fråga de kommunala tjänstemännen vad olika beteckningar betyder i praktiken och om de på något sätt begränsar möjligheterna att sköta och använda skogen. Samma planbeteckningar kan tolkas aningen olika i olika kommuner. Som skogsägare bör man ha helt klart för sig vad beteckningarna betyder för användningen av området. Kontrollera också att begränsningarna har märkts ut rätt i planen.

– I samband med att skogsfastigheter säljs har man i allmänhet berättat vad som är läget med planläggningen. Men det lönar sig att också få bekräftat av kommunen om en planläggningsprocess pågår och om några planbeteckningar som begränsar skogsbruket kan vara att vänta. Till exempel skyddsreserveringar kan försvåra virkeshandel. Skogsproffs kanske inte vågar köpa virke från sådana områden, och skogsägaren riskerar att bli utan virkesinkomster.

Det är bra att på förhand kontrollera med kommunen om och hur många träd man får fälla på egen gård. Foto: Helena Pahkala

3. Får man fälla träd på sin egen gård eller vid stugan, eller behöver man tillstånd?

– Oftast får man fälla några träd på tomten i detaljplaneområden. Små åtgärder är tillåtna. Men det lönar sig att för säkerhets skull kontrollera med kommunen om detaljplanen innehåller några begränsningar vad gäller trädfällning. Ibland kan ett enskilt träd vara värdefullt för landskapet. I många kommuner är gränsen i detaljplaneområden fem träd, som får fällas på egen gård eller på stugtomt. Vad man får göra beror också mycket på var området finns. I stadsområden, där grannarna finns nära, kan det vara strängare med trädfällning än på mer enligt belägna tomter.

4. När behöver man tillstånd för miljöåtgärder och hur får man det?

– Ibland står det i en planbeteckning eller planbestämmelse att åtgärder som förändrar landskapet kräver ett tillstånd för miljöåtgärder. Oftast är det rekreationsområden eller till exempel strandskogar som har landskapsmässigt värde. På sådana områden anser man ett avverkningar och skogsvård kan förändra landskapsbilden så mycket att det krävs tillstånd. På områden med detaljplan måste man alltid ansöka om tillstånd för miljöåtgärder om man planerar avverkningar eller skogsvård.

– Ansökan om tillstånd för miljöåtgärder görs till kommunen, och ofta ska också grannarna höras. Priset varierar från kommun till kommun, men det handlar om några hundra euro per hektar. Hörandet av grannarna kan vara dyrare än själva tillståndet, så det lönar sig att om möjligt göra det själv. Det kan göras så att du berättar på papper vilka skogsarbeten du tänker utföra och ber alla tomtgrannar att underteckna. Det kan också finnas färdiga dokument för hörandeförfarandet på kommunernas webbplatser.

På detaljplaneområden måste man alltid söka tillstånd för miljöåtgärder om man vill avverka eller utföra skogsvårdsarbeten i närheten av bebyggelse.

5. Kan en skogsägare påverka planläggningen?

– Skogsägare kan säga sin åsikt om planläggningsutkast. Planläggaren överväger det och svarar. I många kommuner kommer det efter det ett förslag, på vilket markägaren kan ge en anmärkning. Ju tidigare man har möjlighet att påverka planläggningen, desto bättre.

– Skogsägare gör klokt i att följa med kommunens webbplats eller en anslagstavla där planutkast ofta sätts ut får påseende en månad eller två veckor innan besluten fattas. Kommunerna gör också upp planläggningsöversikter där man kan se vad som är under planering.