Något annat än bara gran. Så funderade skogsägaren Jussi Vesala från Forssa när han såg vilka skador rotticka hade orsakat i hans skogar. Han fick lite pengar för stockarna när en stor del av granarna hade röta och blev till flis som skulle brännas. 

– Vi märkte de första tecknen på röta redan när jag som 15-åring var ute och gallrade med min far, så skadorna kom inte direkt som en överraskning, berättar han. 

Enligt skogsägaren är det hela tiden mer riskfyllt att odla granbestånd. Klimatförändringen ökar antalet torra perioder, stormar och insektskador som uppstår till följd av dem. I synnerhet har granbarkborreskadorna i granbestånd även ökat i Finland under de senaste åren.  

– Jag har sett så mycket av de här skadorna att det skulle vara hemskt att plantera endast granbestånd. Nu har jag provat på att odla lärk bland björkplantorna. På så sätt blir skogen mångsidigare, säger han. 

Lärkplantbeståndet ligger nära Jussi Vesalas hem. Det är lätt att kontrollera plantbeståndets skick.

Lärken tål vind- och snöskador bra 

Vesala blev intresserad av lärkar när han avlade en kurs för skogsmaskinsförare. Han läste böcker om odling av trädslaget och tog reda på vad som krävs. 

För några år sedan skaffade han de första trädplantorna och en grävmaskin för att höglägga marken. Efter markberedningen tog han själv tag i planteringsröret och planterade lärkplantor på två arealer som var mindre än en hektar. Planteringstätheten var cirka 1800 plantor per hektar. 

– Lärken har alltid intresserat mig. Det finns dock redan en del erfarenhet av dess odling i Finland. Plantorna har klarat sig bra och det har bara uppstått små skador. Nu hade jag kanske vågat plantera fler. 

Lärkarna har ett djupt rotsystem och en stark stam, vilket gör att de tål vindskador ganska bra. Träden fäller barren till vintern, så de samlar inte så lätt stora snömängder och kan undvika snöskador.  

Lärkbestånden är inte skyddade från skador som rotticka kan orsaka eftersom rotröta också kan sprida sig till lärkar. Därför borde man i mån av möjlighet sköta plantskogsvården vintertid så att rottickan inte kan sprida sig i plantbeståndet. Däremot angriper inte granbarkborrarna lärkbestånd. Det finns också klart färre hjortdjursskador än i tallplantbestånd. 

Lärken klarar sig bra i ljusa och näringsrika ståndorter.

Goda erfarenheter av odling av främmande trädslag 

I Finland är tall och gran de överlägset populäraste trädslagen. Tredje mest odlas vårtbjörk. Allt fler skogsägare har precis som Jussi Vesala blivit ivriga på att prova odla främmande trädslag, såsom ek, klibbal och lärk i sina egna skogar.  

I Skogscentralens och Naturresursinstitutets Puuva-projekt utreddes skogsägarnas erfarenheter av att odla främmande trädslag och hur den lyckats. En stor del av dem som svarade på enkäten hade planterat plantor på små arealer under en hektar som ett försök. Mest hade man provat på att odla lärk, masurbjörk och klibbal.  

– Enligt skogsägarna var experimentlusten, intresset för trädslaget och strävan att öka skogsarternas mångfald de viktigaste orsakerna till odlingen av främmande trädslag, berättar projektchef Minna Luoto från Finlands skogscentral.  

Majoriteten av respondenterna ansåg att skogsförnyelsen med främmande trädslag hade lyckats utmärkt eller bra. Det fanns endast få misslyckade försök och i dessa fall hade älgar eller sorkar ätit trädplantorna.  

Enkäten genomfördes i början av 2023 och besvarades av 175 skogsägare från olika delar av Finland. 

Det lönar sig att börja med små försök 

Skogscentralens skogsvårdsexpert Riikka Otsamo anser att enkätresultaten är intressanta.  

– Det lönar sig att inleda försöken med främmande trädslag i liten skala, precis som många av dem som har besvarat enkäten har gjort. Man kan prova på trädgrupper med några träd och se hur plantorna klarar sig, säger Otsamo. 

Enligt Otsamo lönar det sig att gynna blandbestånd i skogsodlingen, det vill säga man kan till exempel lämna kvar björkplantor och andra lövträd som har börjat växa naturligt i lärkbeståndet. Före planteringen är det viktigt att säkerställa att ståndorten är lämplig för trädslaget.  

– Det är bra att skogsägarna modigt har börjat prova på att odla dessa mindre kända och mindre använda trädslag. Odlingen av ek, klibbal och lärk berikar skogsnaturen och ökar skogarnas motståndskraft mot skador när klimatet förändras. 

Jussi Vesala berättar att han avsiktligt ämnar odla lärkbeståndet något tätare än rekommenderat. Jag hoppas på att träden inte ska bli så kvistiga.  

– Hittills har det inte varit så mycket jobb. Jag har dragit bort gräset från plantorna med en röjkniv och ibland kontrollerat hur det ser ut i plantbeståndet. Förra hösten utförde jag den första egentliga plantskogsvården i plantbeståndet och nu följer jag med om det finns behov av ytterligare plantskogsvård före den första gallringen. 

Vesala äger totalt cirka 30 hektar skog och alla skogar ligger nära hans hem. Bredvid lärkbeståndet växer ung björkskog. 

– Jag har odlat mycket björk då det alltid finns efterfrågan på ved. Tiden visar vart lärkarna hamnar.  

Skogsvårdsexpert Riikka Otsamo från Skogscentralen visar Jussi Vesala information om lärkplantorna. – Det är bra att skogsägarna modigt har börjat prova på främmande trädslag, säger Otsamo.