Markberedningen är en av de viktigaste länkarna i förnyelsekedjan. Kostnadseffektiviteten i förnyelsen förbättras när vi väljer rätt markberedningsmetod, trädslag och förnyelsemetod. Markberednings­metoden väljer vi utifrån markens egenskaper och förnyelsesättet.

Markberedningen är en investering som förbättrar förnyelseresultatet. Forskningen visar att markberedningen har långtidsverkningar på plantornas tillväxt. Till exempel på granplantor syns den bättre tillväxten ännu över 10 år efter planteringen.

Markberedningen underlättar förnyelsearbetet och förbättrar kvaliteten på förnyelsen. Mineraljorden ska inte blottas mera än vad förnyelsen kräver, för annars börjar det lätt växa rikligt med lövsly runt plantorna och slyröjningen blir dyr. Markberedningen ska inte heller göras onödigt kraftigt.

Efter markberedningen värms markens ytlager upp och därför växer plantornas rötter bättre. Ett större rot­system tar upp mera vatten och näringsämnen från marken och plantan växer snabbare. Markberedningen ger plantan ett försprång i konkurrensen med gräs och annan markvegetation.

Vid markberedningen blottas mineraljorden och i vissa metoder skapar maskinen upphöjningar. Markberedningen ska ge tillräckligt många gropunkter för frö eller tillräckligt många planteringspunkter av bra kvalitet så att skogsägaren får ett fullslutet plantbestånd.

1., 3. Fläckhögläggning eller vändhögläggning ger granplantan en bra start. Den bästa planteringspunkten är mitt på högen där risken för snytbaggeskador och konkurrensen från annan vegetation är minst. Granen på högen får ett ordentligt försprång i tävlingen om vatten och näringsämnen. Plantan ska planteras så djupt att rotklumpen kommer ner i humusskiktet. 2. En planta som planteras utan markberedning måste konkurrera med markvegetationen och den växer därför långsammare. Det finns också en stor risk för att snytbaggen gnager så mycket bark från stammen att plantan dör. En vuxen snytbagge är 8–14 millimeter lång och mörkbrun. Den har ett långt snyte.

 

Målet är landskapsanpassad markberedning

En kraftig markberedning syns i landskapet och den kan uppfattas som störande. På ställen som är viktiga i landskapet lönar det sig att välja fläckupptagning eller inversmarkberedning eftersom spåren efter dessa markberedningsmetoder märks minst. Vanligtvis är den kostnadseffektivaste metoden också landskapsvänlig. Mycket viktiga landskapsvärden ska beaktas redan vid planeringen av förnyelseavverkningen.

På ställen där närlandskapet är viktigt och där skogen används för många olika ändamål är det bäst att välja en markberedningsmetod där man blottar mineraljord endast sparsamt.

Vid harvning, anpassad plogning och dikningshögläggning ska man sträva till att markberedningsspåren följer vägen eller stranden.

 

Markberedningen sparar den döda veden och djurens bon

Vid markberedningen sparar vi grova lågor och torrakor genom att köra runt dem. Runt levande naturvårdsträd och grupper av naturvårdsträd lämnar vi en orörd kantzon på minst två meter. Också naturobjekten, djurens boplatser och fornminnena ska avgränsas utanför markberedningen och maskinen ska inte köra över dem.

Blåbär är en livsviktig näringsväxt för skogshönsfåglarna och blåbärsriset en viktig skyddsplats. Ju mindre vi söndrar markytan, desto mer kan vi spara av blåbärets jordstammar.

Om vi markbereder före midsommar, är det bra att lokalisera och märka ut fågelbona så att man kan spara dem genom att köra runt dem.

​​​​​​​

1. På grova och medelgrova vattengenomsläppliga och karga marker lyckas naturlig förnyelse av tall när man lämnar fröträd av bra kvalitet och gör en markberedning som blottar mineraljord. Man lämnar vid avverkningen i fröträdsställning 50–100 friska fröträd som har en livskraftig krona. Harvningen säkerställer ett jämnt plantuppslag och fröträden avverkas 2–3 år efter markberedningen. På den här förnyelseytan har man avverkat fröträden och lämnat en grupp naturvårdsträd. 2. Vid markberedningen sparar vi grova lågor, torrakor och högstubbar eftersom den döda veden är en viktig del av skogens biologiska mångfald. 3. I markberedningsspåret uppkommer det rikligt med groddplantor från fröträdens frön och en del av dem växer till sig och bildar ett utvecklingsdugligt plantbestånd.

 

Markberedningen tar hänsyn till vatten

Längs vatten sparar vi vid markberedningen en skyddszon, där markytan inte söndras. Bredden på skyddszonen varierar enligt terrängen och vegetationen. Rekommendationen är att lämna en skyddszon på ungefär en meter också längs diken.

 

Markberedningsmetoderna i ett nötskal

Harvning 
Harvningen görs med en skogsharv som kopplats på en skogstraktor. Vid harvning inför sådd eller naturlig förnyelse blottas mineraljorden, men i markberedningsspåret ska det finnas kvar lite humus som främjar frögroningen. Harvspåret är 60–80 cm brett och det behövs 4 000–5 000 meter per hektar. Vid harvning inför plantering får det inte finnas humus i markberedningsspåret. Den bästa planteringspunkten är på höga punkter mitt i markberedningsspåret.
 
Fläckupptagning
Fläckarna tas upp med skopan på en grävmaskin. Fläckarna är ungefär 50 x 70 cm stora. Vid fläckupptagning inför sådd och naturlig förnyelse blottas mineraljorden, men i fläckens yta bör det finnas kvar lite humus som främjar frögroningen. Vid fläckupptagning inför plantering får det inte finnas humus överst i fläcken.
 
Fläckhögläggning
Högarna görs med skopan på en grävmaskin. Högen ska vara platt. Det översta markskiktet vänds så att det under högen blir ett dubbelvikt humuslager och ovanpå det ett 5–10 cm tjockt mineraljordsskikt. Vid plantering ska plantans rotklump nå ända ner till humusen.
 
Inversmarkberedning (vändhögläggning)
Inversmarkberedning passar på medelgrova mineralmarker och torvmarker. Högarna görs med skopan på en gräv­maskin. Jorden vänds till en hög i samma grop som jorden tagits från. Högens storlek ska vara ungefär 50 x 60 cm. Högen är platt, under 10 cm hög.
 
Högläggning med fåror 
Högläggning med fåror lämpar sig på finkornig och vattensjuk mineraljord och på bördiga torvmarker. Fårorna ska leda bort ytvattnet från förnyelseytan och de är 30–50 cm djupa. Högarna görs av jord som tas upp från den grunda fåran och de är platta 10–20 cm höga och 60–80 cm breda.
 
Dikningshögläggning
Dikningshögläggning används på vattensjuka mineraljordsmarker och torvmarker som kräver torrläggning. Högarna görs av det översta jordlagret som tas upp från dikena och de är platta, 10–20 cm höga, och 60–80 cm breda.
 
Anpassad plogning
Anpassad plogning används i norra Finland på försumpade, täta marker med ett tjockt råhumuslager. Markberedningsspårets djup och bredd kan justeras.