1. Spara viltbuskage och buskar

Innan du startar röjsågen är det bra att planera vilka delar av plantbeståndet eller gallringsbeståndet som ska lämnas orörda. På så sätt sparar du natur, möda och utgifter. Om du beställer arbetet, kom ihåg att göra en tydlig beställning.

Rekommendationen är att vid plantbeståndsvård och avverkningar lämna 4-5 viltbuskage per hektar som gömställen för skogshönsfåglar och hare. Det här betyder i praktiken ett viltbuskage för varje sågad röjsågstank. Buskagets storlek kan variera från en liten grupp träd till en fläck på några ar. Granen med sina neråtriktade yviga grenar är det viktigaste trädslaget.

Viltbuskagen minskar inte på kemera-stödet ifall den sammanlagda arealen buskage är under 10 procent av plantbeståndets totala areal.

Gruppen av naturvårdsträd ger också skydd åt hönsfåglar och hare. 

Förröjning före gallringen kan behövas för att maskinföraren bättre kan se de träd som ska fällas. En viltvänlig förröjning görs efter övervägande och endast enligt behov.

Vid kanterna av beståndsfigurerna växer ofta träd med lågt ekonomiskt värde tillsammans med vide och andra buskar. Genom att spara dessa kantzoner erbjuder du näringsställen åt skogslevande pollinerare.  

2. Gynna blandbestånd 

I en skog med två eller flera trädslag växer värdträd för flera arter än i en skog med ett trädslag. Speciellt lövinslaget ökar den biologiska mångfalden och artrikedomen i undervegetationen. Därför är det bra att sköta skogen som blandskog vid plantbeståndsvård och gallringar. Spara frösådda björkar redan vid slyröjningen. Den bästa lösningen med tanke på naturen är att spara alla de träd- och buskarter som växer på platsen.

3. Lämna naturvårdsträd

Naturvårdsträden är viktiga, och de upprätthåller och stärker skogsnaturens mångfald. Både när de växer sig grövre och när de senare dör erbjuder de näring och skydd till många olika arter. Gamla och grova träd är utmärkta naturvårdsträd, likaså till exempel hålträd.

Naturvårdsträden gör mest nytta som så stora grupper som möjligt. Bra ställen är intill ett värdefullt naturobjekt eller ett småvatten, fuktiga sänkor eller berg. Grova aspar, sälgar klibbalar, häggar och rönnar är värdefulla för naturen också som solitärträd.

Det här fiberbandet signalerar att trädet eller trädgruppen ska sparas.

Lämna alltid småträden och buskskiktet under naturvårdsträden orörda. På så sätt kan gruppen av naturvårdsträd också fungera som ett viltbuskage. Naturvårdsträd behöver inte vara en stor kostnad. De träd som har det största ekologiska värdet har oftast ett lågt ekonomiskt värde på grund av trädslag eller kvalitetssänkande egenskaper.

4. Spara all död ved

Fjärdedelen av alla skogslevande arter behöver död ved för att klara sig. Död ved är också ett kollager. Spara därför all död ved som finns före avverkningen, både torrakor och lågor. Granar som tappat barken är viktiga näringsträd för hackspettar. I mjuka högstubbar av lövträd kan talltitan eller tofsmesen gröpa sig ett bo. Tickorna bryter ner den hårda döda veden och upprätthåller kontinuumet av död ved.

5. Beställ högstubbar

Du kan lätt öka mängden död ved i din skog genom att beställa högstubbar när du gör en virkesaffär. Avverkningsmaskinens förare sågar av till exempel en glasbjörk på ungefär 4 meters höjd och lägger toppen ner på marken bredvid högstubben.

I högstubbarna bor det en mångfald av olika arter, även krävande arter. Det är glädjande att se att mängden högstubbar fortsättningsvis ökar i skogslandskapet. En högstubbe av glasbjörk murknar på några år så att den passar skogsmesarna.

Högstubbarna är ett lätt, effektivt och billigt sätt att öka den döda veden i skogen. När valet av träd görs rätt blir priset på en högstubbe lägre än för en holk.

​​​​​​​​​​​​​​Det är lätt att beställa högstubbar vid virkesaffären.