Urpo Tolonen beskriver sig som en ”förvaltare” av sin frus skog i Pielavesi i Norra Savolax. Han har lång erfarenhet av skogsvård. Sina första plantor satte han som tolvåring på hemgården i Tervo. Numera arbetar han i skogen ungefär en månad per år. 

Skogsarbetaren Esa Lappi har haft skogsarbetet som huvudsyssla i ungefär fyrtio år. Båda är nöjda att naturhänsyn har blivit en fast del av skogsbruket. 

– Skogsägarnas intresse för att ta hänsyn till naturen har ökat. Det är skogsägarens mål och önskningar som vi verkställer, säger Esa Lappi. 

Han arbetar vid skogsvårdsföreningen Savotta. Det blir drygt 70 hektar per år som han bearbetar med planteringsrör och röjsåg. 

– Också med tanke på klimatet behöver man tänka på tillväxten i ett längre perspektiv. Man behöver inte vara rädd för kalavverkning, för det dröjer inte länge förrän ett nytt trädbestånd växer så det knakar på samma plats. En bra skog blir inte till av sig själv, utan den behöver skötas, säger Tolonen.

Skogsarbetaren Esa Lappi uppmuntrar skogsägare att berätta om sina önskemål om naturhänsynen i sin skog. 
 

Lappi och Tolonen berättar båda att de gynnar blandskog. När skogen har flera trädslag blir den livskraftigare och mångsidigare, landskapet blir vackrare och risken för skogsskador minskar. Också viltet gynnas av blandskog. Att skogens djur har det bra är viktigt för både Lappi och Tolonen.

Rekommendationen är att man lämnar minst tio procent lövträd i barrplantskog. Ännu mer om skogsägaren vill och om det bara finns lövträd på platsen, säger Lappi.

När blandskog är målet lämnar man tallar i granskog och granar i tallskog, och utöver barrträden björk. Det är viktigt att se till att också lövträd av andra trädslag, som asp, sälg, al, rön och hägg, får vara kvar. Även om de är fåtaliga tillför de biodiversitet eftersom de är värdträd för många arter. Olika lövträdsslag ger artrikedom, och en lövträdsblandning förbättrar markens egenskaper. 

– På öppna platser kan man lämna andra trädslag att växa. Men i tallplantskog bör man inte lämna så mycket rönn, för det lockar till sig älgar. Plantskogsvården börjar midsommaren efter planteringen, och då är det redan lätt att skilja på olika lövträd. Nära strandskogar finns ofta brakved, och den är det också bra att spara, säger Lappi.

– Jag lämnar avsiktligen lövträd. Om en granplanta är dålig så tar jag bort den och låter en björk bredvid den växa kvar, säger Tolonen.

 Granen med sina skyddande låga grenar är viltbuskagets viktigaste trädslag. Där får gärna finnas träd av olika storlek, lövträd och buskar. 
 

Viltbuskage med skydds- och födoträd

På en låglänt plats har Tolonen lämnat ett viltbuskage på drygt två ar. Också dikeskanter har han lämnat oröjda. Viltbuskage lämnas för att ge skogens djur skydd och föda. 

– Det har man sett i praktiken, att skogshönsfåglarna trivs i skydd av buskagen. Och lövträden och risväxterna ger dem föda. Viltbuskagen verkar också användas som dagviloplatser av älgar, säger Tolonen. 

Älgstammen i området är stark, så skogsägaren har fått vänja sig vid att sprida avskräckningsmedel i sin tallplantskog. 

Lappi tillägger att också grupperna av naturvårdsträd är bra skyddsplatser för viltet om man följer rekommendationerna och lämnar dem orörda såväl i plantskogsvården som i kommande avverkningar. 

– När man har en riktigt besvärlig, svårgenomtränglig plats i plantskogen kan man lämna den som viltbuskage. Alltid innan vi far till ett skogsskifte meddelar vi skogsägaren att plantskogsvården snart ska börja. Det är ett bra tillfälle att diskutera till exempel antalet viltbuskage, säger Lappi.  

Sinkar naturhänsynen röjsågsarbetet?

Naturhänsynen tar inte mer tid än plantskogsvården i övrigt.

– När man gör blandskog måste skogsarbetarens huvud och öga fungera som en dator. Det trädet fälls och det blir kvar. Blicken rör sig några meter framför och undersöker kronorna, och man går inte i onödan, säger Lappi. 

– Det bästa är när man ser sig över axeln när man är klar, och konstaterar att det här åstadkom jag i dag, säger Tolonen.

Urpo Tolonen gillar att röra sig i skogen. Han tipsar om att man kan skära ut en liten cirkel i nävern på en björkhögstubbe för att hjälpa insekterna att komma i gång med bobygget.