En rik skog erbjuder livsmiljöer för tusentals arter som lever i skogen – djur, insekter, växter och svampar. De här skogsarterna behöver olika strukturdrag i skogen för att klara sig. En del av arterna trivs i unga granplantskogar och en del i gallrade unga tallbestånd, men för en stor del av arterna är gamla träd, död ved och lövträd livsviktigt.

Genom att lämna naturvårdsträd skapar man olikåldrigt virke av varierande kvalitet också i en ekonomiskog. Med tiden bildar naturvårdsträden död ved, som är livsviktigt för många skogsarter.

Varför behövs det död ved i skogen?

Av våra skogsarter är en fjärdedel eller upp till 5 000 arter beroende av död ved. En majoritet av dem är tickor, lavar, mossor och insekter, men också arter som bygger bon i hål, som hackspettar och mesar behöver torrakor och högstubbar. En stor del av arterna som är beroende av död ved är hotade. Arterna är krävande och de behöver ved av olika trädslag i olika stadier av nedbrytningen.

Hackspettar tycker om aspar som boträd, eftersom det är enkelt att göra hål i aspens mjuka, inuti ofta döda, ved.  

Det bildas förstås också död ved i våra skogar i samband med vind-, insekts-, och snöskador. En del av veden blir kvar i skogen och bildar livsmiljöer för arter som lever i död ved. Det räcker inte till, utan det måste alltid finnas grova äldre träd och död ved – också bland yngre trädgenerationer. För att öka mängden död ved och garantera att det alltid finns död ved i skogen kan man spara död ved, lämna naturvårdsträd och skapa högstubbar.

Naturvårdsträd som lämnas kvar i avverkningar ska vara kvar i skogen för evigt. De lämnas alltså kvar för att bli grova träd, dö och förmultna i skogen. Även om naturvårdsträd som lämnas kvar på kalavverkade områden faller i en storm så tjänar de sitt syfte och är fortfarande viktiga för den biologiska mångfalden. Ett dött träd som ligger på marken är inte en risk för skogens hälsa, speciellt inte om det är ett lövträd. För att avsikten med naturvårdsträden ska verkställas är det viktigt att du inte använder dem som brännved eller i något skede forslar bort dem från skogen.

Vilka träd ska jag spara som naturvårdsträd?

Som naturvårdsträd kan man lämna tall, gran och björk och också andra lövträd. Låt också enstaka, grova äldre träd, svedda träd och hålträd vara kvar. Ju fler trädslag som blir kvar som naturvårdsträd desto bättre är det. Varje trädslag har sina egna arter som är beroende av det. Hundratals arter är beroende av våra vanligaste trädslag. De mer ovanliga trädslagen som aspen, alarna, rönnen och sälgen har också 100-200 arter som är beroende av dem. Det har en stor betydelse för skogsnaturens mångfald att de här trädslagen bevaras i våra skogar och att mängden ökar.

Om möjligt ska naturvårdsträden koncentreras i grupper. Då är det enklare att beakta dem i kommande skogsvårdsarbeten och stammar som fallit omkull är inte i vägen för arbetet. I grupperna av naturvårdsträd lämnas också undervegetationen orörd i samband med drivning och röjning. Det är också bra att bevara lågor på andra håll så intakta som möjligt i samband med skogsvårdsåtgärder. 

Genom att satsa på valet av de träd som lämnas kvar kan man förbättra naturhänsynen betydligt. Ett idealläge vore om det i skogen fanns till exempel grova aspar redan från tidigare. Ofta är läget ändå det att lövträd av mindre ekonomiskt värde och träd med olika defekter har röjts ur vägen för det växande barrträdsbeståndet.

Naturvårdsträden står i en grupp om flera grova aspar, högstubbar och lågor. Undervegetationen lämnas också i fred, utan åtgärder och utan att träd avlägsnas.
 

När ska man fundera på naturvårdsträden?

För att målet med naturvårdsträden ska nås är det bra att beakta dem i alla avverkningar och röjningar. Naturvårdsträden berör både olikåldriga och likåldriga bestånd.

I gallringar kan man lämna lövträd och defekta träd i grupper samt göra högstubbar som snabbt bildar död ved. Förröjningen underlättas av att man undviker att städa för mycket eftersom underväxtligheten och viltbuskage är omtyckta av viltet och utgör bra grogrunder för kommande grupper av naturvårdsträd.

På förstagallringsobjekt kan det redan finnas imponerande naturvårdsträd, stående eller på marken. De här träden och trädgrupperna lämnas ifred även om man gör viktiga skogsvårdsarbeten i närheten av dem. Också då man röjer i plantbestånd kan man lämna kvar lövträd och buskage på svåråtkomliga platser. När det sedan blir dags att förnyelseavverka finns det färdigt i skogen träd som är av mindre ekonomiskt värde men viktiga för den biologiska mångfalden. Det här gynnar också skogsägaren ekonomiskt.

Hur skapar jag bra naturvårdsträd?

Skogsägare kan själva märka ut grupper av naturvårdsträd med fiberband till exempel intill naturobjekt, på skyddszoner intill vattendrag, i små fuktiga dälder, på stenbunden mark och andra platser som är besvärliga ur skogsvårdshänseende. De här platserna är också oftast bäst när det kommer till att bevara naturvärden. Med naturvårdsträd kan man också lindra den inverkan som en avverkning har på landskapet.

Att lämna naturvårdsträd och död ved är skogsägarens frivilliga insats för naturens biologiska mångfald. Certifieringen av skog ställer minimikrav för antal naturvårdsträd, men det går alltid att lämna fler träd än så. Gå runt i din skog, granska vilka möjligheter det finns och märk ut naturvårdsträd av bra kvalitet. Det är viktigt att du alltid diskuterar naturhänsynen med den som utför arbetet innan arbetet inleds.

Att spara död ved är enkel och effektiv naturhänsyn. Skogsägare kan själva märka ut de träd som ska lämnas kvar innan avverkningsmaskinen kommer.