Lodjuret och hermelinen som sitter i skogen och diskuterar är ett bekant radarpar för många tidningsläsare. Djuren i serien Kamala luonto, som på svenska publicerats under titeln Naturen är grym, dryftar världens gång, försjunker stundvis i svårmod men kan också ta vara på glädjen i små ting.

– Jag är född i Viitasaari, och därifrån flyttade vi till Nystad efter pappas jobb. När jag var barn var det i skogen man lekte och grejade allt möjligt. Det är kanske därifrån det kommer sig att det var naturligt att också serien skulle utspela sig i skogen, säger Jarkko Vehniäinen, som tecknar serien.

Idén till Kamala luonto-serien kläcktes 2001, när Ilta-Sanomat bad serietecknare om serier med Helsingforsmotiv. Vid samma tid hade ishockeylagen Kärpät (hermelinerna) och Ilves (lodjuret) slagit ut Jokerit och HIFK i FM-ligan.

– Jag bestämde mig för att göra en skämtteckning om de mest hatade djuren i Helsingfors, följaktligen hermelinen och lodjuret. Figurerna såg så roliga ut att jag gjorde en helt egen serie kring dem. Kamala luonto är ett slags variation på tv-programmet Avara luonto (Den vida naturen). Det programmet hade jag följt sedan jag var en liten pojke, och där händer ju allt möjligt förskräckligt, säger Vehniäinen.

I dag publiceras serien i ett tjugotal tidningar i Finland och tre i Norden. Lodjuret och hermelinen har fått sällskap av många andra djur, som räven, björnen, älgen och bävern, som har blivit väldigt populär.  

Skogsutfärder ger inspiration

Teckningarna är Jarkko Vehniäinens, medan Marja Lappalainen har varit andra manusförfattare till serien sedan 2016. Ofta kommer idéerna när de bollar dem tillsammans.

– Man kanske inte kommer att tänka på hur mycket vi anstränger oss för en enda seriestripp. Idén bearbetas ordentligt, och vi jobbar länge med pratbubblorna. Varje bakgrundslandskap med sina stubbar och snår är noga avvägda. Det samma gäller djurfigurernas miner, säger Lappalainen.

Båda upplever det som ett privilegium att få göra serier som yrke. Lappalainen arbetar också med administration på Jord- och skogsbruksministeriets naturresursavdelning. Utflykter till nationalparkerna är en del av arbetet, men det är också fritid.

– Naturen var starkt närvarande redan i min barndom och vi fotvandrade mycket med familjen. Senare har jag urbaniserats, men det är alltid trevligt att gå ut i naturen som en motvikt till den jäktiga vardagen. Vi bor i Arabiastranden i Helsingfors, där det finns en ljuvlig havsstrand och Viks naturskyddsområde alldeles intill, säger hon. 

– Vad är det här för någonting?
– Det är en högstubbe. Människorna har gjort den som hem för hålhäckare och mat för svampar och insekter.
– Tänk om någon skulle laga mat till mig också.

Vehniäinen berättar att mycket av serien har inspirerats av skogsutfärderna.

– Skogen och bilder av skogen är en ständig inspirationskälla för mig. I skogen tar jag ofta foton på visuellt tilltalande platser, som vi senare kan använda i serierna och illustrationerna.

Illustrerar naturhänsyn i ekonomiskog

Paret bakom Kamala luonto har de senaste åren även gjort illustrationer till Skogscentralens och Tapios gemensamma projekt Monimetsä. På bilderna begrundar lodjuret och hermelinen en högstubbe och lufsar runt i en blandskog. Skyddszonen skyddar vattendraget, men också hararna som gömmer sig för lodjuret, och djuren hittar en extra bra rastplats invid en bäck.

Hittills har det blivit tolv illustrationer, som har använts på Monimetsäs kurser och evenemang och delats på sociala medier. Enligt Lappalainen har det samtidigt klarnat att det finns många olika metoder för naturhänsyn i skogsbruket.

– Att bevara, vårda och återställa värdefulla naturobjekt är viktigt för naturhänsynen. Det är bra att skogarnas mångfald beaktas bättre och bättre. Vi här i Finland har enormt med kunskap och yrkesskicklighet inom vård av skog, säger hon.

Också Monimetsäs projektchef Sanna Kotiharju vid Finlands skogscentral är nöjd med illustrationerna och samarbetet. 

– Illustrationssamarbetet har varit annorlunda på ett roligt sätt och gett trevlig omväxling i projektarbetet. Att komma på idéer till bilderna och arbeta vidare med idéerna har fått också oss att se på saker och ting ur en lite annan vinkel, och det har varit uppfriskande.

– Med hjälp av de färgglada bilderna och bekanta seriefigurerna har vi kunnat föra ut budskapet om naturhänsyn i ekonomiskog till en lite större krets – och så är där också en gnutta humor med. Monimetsä-projektet tar slut vid utgången av det här året, men bilderna lever kvar och påminner oss om vikten av naturhänsyn och de många möjligheterna inom naturhänsynen, säger Kotiharju.

– Livet har mångfald när en stor sak övergår i en annan...
– Som här, där skogen övergår i torvmark.
– ...och min mättnad håller på att övergå i hunger igen.
Både torvmarkernas och skogens arter har nytta av övergångszoner.