– Vill du ha ett par yllesockor? Golvet är lite kallt, säger Virpi Isotalo i farstun.

Det har varit en hård köldnatt, och paret har fått fylla på ett lass ved i värmepannan. Virpi och Tapani Isotalo i Valkeakoski har träcentralvärme i sitt hus. Med ved eldar de också i bakugnen, kakelugnen, bastun och den öppna spisen.

– Som du märker så är trä viktigt för oss. Värmepannan tar ungefär en skottkärra om dagen. Vedklyvningen och skogsarbetet är en del av skötseln av gården och samtidigt en hobby. Det här är en livsstil för oss, säger Tapani Isotalo.

Paret bor i ett gammalt stockhus på Heikkilä gård, som har anor från 1500-talet. Det är Tapani Isotalos hemgård, och till gården hör cirka 30 hektar skog. Där finns granplantbestånd av olika ålder, björkskog och gallrad grövre skog. Isotalo har hanterat såg och yxa sedan barnsben.

– Jag röjde skog med pappa, vi klöv ved och gjorde också leveransavverkningar tillsammans. Redan då hade jag som mål att få leva på det här sättet och bo kvar här på landet.

Han ärvde lite skog av sin far redan på 1990-talet och för drygt tjugo år sedan köpte han hela gården av sin mor. Det var en gammal dröm som gick i uppfyllelse.

– Jag försöker röja åtminstone ett par bränsletankar plantskog varje vecka. Ved skulle jag ha lust att göra ännu mera. Kanske sedan om ett par år när jag går i pension, säger han. 

Nya fönster till huset är under arbete i snickarverkstaden.

Som huvudsyssla planerar Tapani Isotalo it-system för förpackningsindustrin. Skogsarbetet och utomhusvistelsen är en bra motvikt till datorarbetet.

Paret har tre barn. Sonen har de senaste åren hjälpt till i skogen och med att skaffa maskiner. I maskinhallen står en traktor, en skogssläpvagn med lastare och vedmaskin, alla i aktiv användning. Den senaste avverkningen utfördes i början av vintern, då man fällde bort torkad granskog. Där tänker Tapani Isotalo plantera blandskog.

– Jag är intresserad av specialträ, och i slyröjningen har jag lämnat kvar till exempel enskilda rönnar och alar. I en gårdsbyggnad har vi en träverkstad där man kan snickra.

Till exempel i den kombinerade bastun och ekonomibyggnaden på gården har de använt trä på ett mångsidigt sätt.

– I taket finns klibb- och gråal, i golvet björk och tall, och bastulavarna är av klibbalsplankor. Nu är nya fönster till huset under arbete i verkstaden, berättar han.

Familjen lever ett naturnära liv. Om somrarna plockar de blåbär och hallon i sin skog, på hösten kantareller och trattkantareller. Virpi Isotalo färgar garn med växter och svampar från skogen. Också hon är skogsägare och äger skog i sina hemtrakter i Kuusamo.

– Vi vill sköta skogarna så att de är i gott skick när nya generationer tar över. Så vi drar också själva nytta av att vi sköter skogarna bra.

Många blir skogsägare genom arv eller köp

Tapani Isotalo är väldigt nära den genomsnittliga finländska skogsägaren. Han är en man i sextioårsåldern som bor i en mindre stad och har dels köpt, dels ärvt sin skog.

Över 600 000 privatpersoner i Finland äger skog. Enligt Skogscentralens siffror äger cirka 557 000 personer över en hektar skogsmark ensamma eller tillsammans med andra. I den siffran ingår inte delägare i dödsbon. Om dem finns inga exakta uppgifter. Inte heller de cirka 25 000 delägarna i samfällda skogar finns medräknade i siffran.

58 procent av de finländska skogsägarna är män och 42 procent kvinnor. Skogsägarna har i medeltal 31 hektar skog.

 

  

I Finland blir man skogsägare i medelåldern, ofta genom arv eller köp. Många har stora ägor, men många har också små fastigheter. Många storägare har köpt mera skog på den fria marknaden. Samtidigt har ett stort antal mellanstora fastigheter splittrats i mindre delar till exempel vid arvskiften.

– Under de senaste åren har små fastigheter ofta också köpts som ett slags hobbyskiften, där man till exempel kan ta ved eller jaga, säger Antti Pajula, ledande expert på skogsfastighetsstruktur vid Finlands skogscentral.  

Viktigt att få bestämma själv

Genomsnittsåldern bland dagens skogsägare är 60 år. Enligt Pajula har genomsnittsåldern stigit i jämn takt. Befolkningen åldras, och det är ofta först på äldre dagar som man blir skogsägare.

– Vi försöker uppmuntra skogsägarna att föra över skogen till följande generation i tid. Då skulle de nya ägarna vara mer benägna att ta hand om sin egendom, och skogen skulle vara i aktiva händer, säger Pajula.

Många skogsägare bor nära sin skog och i mindre städer eller kommuner. Pajula påpekar att kommunsammanslagningarna på landsbygden har bidragit till att många skogsägare nu bor i samma kommun som sin skog, fast skogen tidigare fanns till exempel i grannkommunen.

– Urbaniseringen är ett fenomen som säkert kommer att fortsätta. I framtiden kommer allt fler skogsägare att bo långt från sin egen skog. Det märks också att den yngre generationen förutom av ekonomi också är intresserad av naturfrågor och mångfald.

 

Tapani och Virpi Isotalo är båda skogsägare och följer noga med samhällsdebatten om skogar. De anser det viktigt att skogsägarnas självbestämmanderätt bevaras.
 

Också Tapani och Virpi Isotalo uppskattar naturen. De gläder sig åt att ha över hundra år gamla tallar med skorpbark i sin skog. Dem har de velat lämna utanför skogsbruket, liksom också aspar med hackspettshål. En del av tallarna tänker Tapani Isotalo använda till träarbeten i framtiden.

– Skydd av skog är bra, men skogsägarna måste få fatta besluten själva också i fortsättningen, säger Virpi Isotalo.

Tapani Isotalo följer noga med nyhetsrapporteringen och samhällsdebatten om skogen. Han säger att han är orolig för hur lättvindigt finsk skog säljs till investeringsbolag. Privatpersonernas skogsägande har minskat i Finland under de tre senaste åren då skog har sålts till fonder, bolag och stiftelser.

– Man undrar ju om skogsägandet glider över till utlandet och hur bolagen sköter till exempel skatterna och skogsvården. Hur går det om vi inte längre äger våra skogar själv?

De gamla tallarna har fått står kvar när man avverkat.
 

Vintertid går det åt mycket ved för att värma gårdens byggnader.