Skogsägaren Hetta Torpo bor i Hirvensalmi. I hemgårdens landskap finns såväl skogar, åkrar som sjöar. Torpo har varit skogsägare sedan 1980-talet. Hon är ursprungligen stadsbo, men föräldrarnas flytt till Hirvensalmi förde också Torpo till landsbygdslandskapen. Torpo har bott stadigvarande i Hirvensalmi sedan 1992.

– Jag blev skogsägare av så kallad ståndskog. Vi hade i praktiken ingen förhandskunskap om skog eller skogsvård när jag kom till gården. Skogsvårdsföreningen vägledde oss som tur var i skogsfrågorna till en början. 

Torpo har ända från början ägt skog som en skogssammanslutning. Hon har upplevt att skogssammanslutningen är en fungerande form av skogsägande. Andra delägare i sammanslutningen är Torpos mor och syster och man har kunnat fatta beslut i samförstånd. Torpo har också erfarenhet av att upplösa dödsboägande. Upplösningen av dödsboet orsakade besvär och pappersarbete. 

– Det lönade sig dock absolut att upplösa dödsboet och underlätta skötseln av ärenden senare. I efterhand kan man tänka att det skulle ha varit enklare att upplösa dödsboet strax efter bouppteckningen när man ändå måste sköta pappersarbeten, säger Torpo. 

Vi blev uppmuntrade att upplösa dödsboet för att det även senare skulle vara lättare att sköta ärendena och för att dödsboägandet inte skulle kunna sammanlänkas. Torpo ser också noggrant till att skogssammanslutningens papper hålls i god ordning. Då går det smidigt att sköta ärenden och vid behov är det också lätt för andra än Torpo att hålla reda på sammanslutningens ärenden. 
 

Skogarna i Torpos skogssammanslutning är i huvudsak likåldriga ekonomiskogar, men på några figurer växer det masurbjörk. På skogssammanslutningens marker finns också fornminnesobjekt.
 

Hjälp från utbildningen i skogsägande och av skogsfackmän

När Torpo flyttade till Hirvensalmi hade hon endast lite kunskap om skötsel av skogsärenden. För att underlätta skötseln av gårdens ärenden sökte hon till utbildningen för skogsbruksföretagare S:t Michels skogsskola. Under utbildningen bekantade man sig med såväl teorikunskap om skog som användning och underhåll av sågar. 

– Jag rekommenderar att även andra skogsägare sätter sig in i skogsfrågor och utbildar sig. Utbildningen klargjorde saker i början av skogsägandet när man knappt hade någon annan basinformation, berättar Torpo. 

Torpo har ända från början haft med sig en skogsfackman för att sköta skogsärenden. Jag har fått hjälp och stöd av en bekant skogsfackman, utarbetandet av skogsbruksplanerna har förlöpt smidigt och det har också varit lätt att lyfta fram mina egna mål och önskemål om skogsvård.

Torpo blev också själv intresserad av att delta i den lokala skogsvårdsföreningens verksamhet. Förtroendeuppdraget i skogsvårdsföreningens fullmäktige har hållit fast vid utvecklingen av skogsbranschen och gett mycket kunnande i skötseln av de egna skogarna. 

Ekonomiskogen sköts med beaktande av naturen 

Man har gjort upp skogsbruksplaner för skogarna i Torpos skogssammanslutning och genomfört skogsvården enligt dem. Torpo har också själv varit med planerarna i terrängen och framfört egna önskemål om skogsvården och skogsanvändningen. 

Skogarna i Torpos skogssammanslutning är huvudsakligen likåldriga ekonomiskogar. Inkomsten från skogarna är viktig, men vid sidan av ekonomianvändningen beaktar Torpo också naturvården och den rika naturen. I skogarna undviker vi att avverka stora luckor och Torpo överväger också vilka åtgärder det är förnuftigt att vidta i närheten av sommarboendes tomter. 

– På vår skogssammanslutnings skiften finns det ganska mångsidigt av olika trädslag. Jag vill att trädslagsblandningar bevaras i skogarna. Jag är också intresserad av luckhuggning och av att främja kontinuerlig beståndsvård på lämpliga platser. För närvarande är det att vi har en mycket likåldrig skogsstruktur en utmaning i den kontinuerliga beståndsvården, berättar Torpo. 

På några figurer växer masurbjörkar. En del av masurbjörkarna växer i god takt, en del har lidit av snöskador och blivit buskliknande. Torpo planerar att prova plantera ek i framtiden. Hon har märkt att eken har spridit sig överraskande bra naturligt. Det är också under utredning om man kan skydda miljön vid källan och bäcken i skogen. 

På Torpos skogssammanslutnings marker finns också fornminnesobjekt. Det har länge funnits bosättning i området, åtminstone sedan 1440-talet. I skogen finns till exempel en medeltida begravningsplats. 

– Utöver begravningsplatsen har man i skogarna hittat till exempel en gammal yxa och ett gammalt spänne. Man har också lärt sig att beakta sådana saker som en del av skogsägandet, berättar Torpo. 

​​​​​​​

Som senaste åtgärder har man gallrat skogarna och drivit energived.
 

Skogen är en del av själslandskapet

Torpo är träartesan och tapetserare och hon restaurerar och klär om möbler. Restaureringsarbetet tar tid särskilt på vintern, på sommaren finns det mycket att göra i skogarna. Även det stora timmerhuset från 1840-talet håller ägaren sysselsatt. 

– Det är mycket arbete med skogen och skötseln av huset. Arbetet tar inte slut och det finns alltid saker att göra även nästa år, skrattar Torpo. 

Torpo hör till Marthorna, det vill säga fritiden går också åt till föreningens verksamhet. I år har särskilt skogsfrågorna synts i Marthornas verksamhet, eftersom Marthorna firar 125-årsjubileum med skogen som tema. Som en del av jubileumsåret genomförs en Marthaskogsinsamling (på finska) med vars avkastning Marthorna köper skog för att skydda. Man kan delta i insamlingen fram till slutet av 2024. Även i Hirvensalmi har Torpos plan varit att ännu i slutet av året samla in en donation till den gemensamma potten. 

På hösten trivs Torpo i skogen med svampplockning och på vintern på skogsskidor. 

– Ibland har jag under skidåkningen funderat på att det skulle vara trevligt om det också fanns skidspår här. Hittills har jag haft så mycket annat att göra att jag inte har skaffat någon terränghjuling och spårmaskin, säger Torpo. 

Torpo bor på landet omgiven av natur och skogen är ett själslandskap för henne. 

– Jag vill inte bo på en plats där det inte finns skog, säger hon. 
​​​​​​​

​​​​​​​​​​​​​​

När Torpo flyttade till landet hade hon knappt någon förhandskunskap om skogsägande eller skogsvård. Till en början fick hon hjälp av en skogsfackman och färdigheterna som hon har som skogsägare har samlats under årens lopp.