Ett plantskogsområde som gränsar till Oulanka nationalpark är nästan helt förstört. Överallt syns döda plantor. Intill vintervägens kant ligger älgspillningen i stora högar, som ett bevis på de långbenta idisslarnas besök under tidigare vintrar. De plantor som fått behålla sin gröna färg är alla under en meter höga. Snön har räddat dem. 

Älgarna har vinterbetat i området i tiotals år. Det är den största orsaken till att plantorna torkat bort. När tallarna vuxit sig så höga att de sticker upp över snöytan har älgarna betat ner dem. 

Det är ungefär tjugofem år sedan slutavverkningen. Under normala förhållanden skulle den nya skogen nu vara klar för första gallring. Nu finns här knappt något livskraftigt bestånd alls. Skogsägaren Janne Kurtti har ansökt om älgskadeersättning av Skogscentralen. 

I fjol betalades det ut cirka 1,3 miljoner euro i ersättning för skogsskador som orsakats av älgar och andra hjortdjur. Medlen tas från jaktlicenserna som jägarna betalat. Ersättningarna täcker ändå inte det bortfall som drabbar skogsägaren när älgskadorna upprepas år efter år. 

Reglering av stammen genom jakt 

Skogsmaskinsföretagaren och skogsägaren Janne Kurtti gillar inte den nuvarande nivån på regleringen av älgstammen. Han önskar att de lokala invånarna skulle få rätt att jaga älg i Oulanka nationalpark. Älgarna har nämligen lärt sig att söka skydd i nationalparken genast när jaktsäsongen inleds. När jaktsäsongen är över och snön har lagt sig vandrar älgarna tillbaka till privat mark för att beta.

Den här plantskogen har varit utsatt för älgskador flera år i följd.

Ett annat lösningsförslag är att utöka jaktlicenserna på privata marker inom nationalparken och till jaktföreningarna vid gränsen till nationalparken. En del av jaktlagen fäller inte så många älgar som de har tillstånd till, och det påverkar älgstammens storlek. Kurtti efterlyser därför bestämdare instruktioner från Viltcentralen om att de beviljade licenserna ska utnyttjas.

– Man har gjort vad man kunnat med licenspolitiken. Viltcentralen har inga möjligheter att ålägga älgjägarna att utnyttja sina licenser fullt ut. Jägarna och deras familjer äger nästan hälften av den privata marken, och de har möjlighet att påverka i vilken grad älglicenserna utnyttjas, säger specialplaneraren Marko Svensberg vid Finlands viltcentral.

På Viltcentralen är man medveten om att situationen i nationalparken är problematisk, och där har man beviljat licens för fler älgar än i de omgivande områdena.

– I området finns också mycket privat mark som inte har arrenderats ut för jakt. Också det vore bra att försöka lösa, säger Svensberg.

Han påminner om att det inte är Viltcentralen som reglerar jakten i nationalparkerna, utan att det är miljöförvaltningen som bereder de frågorna. 

Goda erfarenheter av stängsel 

På egen mark har Kurtti provat med att gärda in plantbestånden till vintern. Som stängselmaterial har han använt fabrikstillverkat band av presenningstyg.

Bandet sätts upp i staketstolparna genast när snön kommit. Stolparna har Kurtti satt upp runt plantbeståndet redan på sommaren.

– Älgarna äter inte tallar på sommaren, så då blir det inga plantskador. Betandet tilltar där vid början av mars, säger Kurtti.

Stängsel är en dyr lösning, men efter två vintrars erfarenhet är Kurtti övertygad om nyttan. På en lång arbetsdag hinner han gärda in ett område på ungefär tio hektar. Men än är jobbet inte klart. Under ungefär tio vintersöndagar har Kurtti åkt runt och kontrollerat stängslet. När bandet blivit löst har han spänt det, och när det fastnat snö på bandet har han putsat bort den.

– Mänsklig närvaro driver bort älgarna från trakterna kring det ingärdade området för en tid.

Det finns också till exempel fabrikstillverkade viltskyddsmedel som kan användas för att skydda plantskogarna.

Stängslet har skyddat plantskogen. 

Lösningar för viltvård och skogsbruk 

I fjol inleddes ett projekt om de vilda klövdjurens effekter på skogen ur klimatsynvinkel. I projektet stärker man skogens klimatsäkerhet genom att utveckla nya sätt att kombinera viltvård och skogsbruk.

Man tar bland annat fram ett stödverktyg för att sätta upp målen för älgstammen. Med verktyget kan man se regionvis vad olika hjortdjursmängder innebär för mängden hjortdjursskador.

– Dessutom genomför vi regionala pilotförsök för att få reda på hur skogsvården och viltvården kan planeras som en helhet, säger kundrådgivaren Mika Tuomainen vid Finlands skogscentral.

I samarbete mellan olika skogsorganisationer får skogsägare information om hur risken för hjortdjursskador kan minimeras. I projektet utreds också hur skogsägarna och jaktlagen kan samarbeta.

Projektet är en del av Jord- och skogsbruksministeriets Fånga kolet-helhet med klimatåtgärder. Projektets resultat blir klara hösten 2023.