Mikko Tiirola stegar in på en förstagallringsstämplingspost intill gårdens ekonomibyggnader. Han synar körstråket, blickar åt sidorna, ner på marken och upp mot trädkronorna. Han nickar godkännande: professionellt utfört arbete.

Också på den här stämplingsposten har han på förhand gått igenom spelreglerna för en högklassig gallring med dem som skulle utföra arbetet. Tiirola har känsloband till den här stämplingsposten.

- Jag har själv varit med och planterat det här för tjugo år sedan. Nu är första gallringen tio år i förtid, vilket visar hur bördig marken är här och hur arbetena har utförts i rätt tid, säger han.

Tiirola besöker hyggena regelbundet. Han är en av delägarna i en jordbrukssammanslutning i Petäjävesi och ansvarar för skogsskötsel, virkeshandel och avverkningar, också för övervakningen av det här hygget.

- Det viktigaste är att både virkesköparen och maskinföretagaren vet att någon övervakar avverkningen. Vid gallringar kontrollerar jag att arbetet har utförts så som jag velat, må det sedan gälla avstånden mellan körstråken eller drivningskvaliteten.

Följer tre principer

Mikko Tiirola räknar upp tre grundprinciper för hur han sköter sammanslutningens cirka 650 hektar skog: tajma rätt, följ med virkesmarknaden och välj skogsvård enligt växtplatsen.

Utgångspunkten är att skötsel och avverkningar görs i god tid och tillräckligt kraftigt. Slyröjningen görs fem år efter att plantbeståndet anlagts.

- Jag gör det själv eller tillsammans med gårdens ungdomar enligt principen: bort med lövträden. Röjsågen och planteringsröret är de enda skogsverktygen i våra skogar, för också förnyelsen sköter vi själva, säger han.

Plantbeståndsvård blir, oberoende av Kemera-stöd, aktuell när träden är fem till sju meter höga. Tiirola säger att stamantalet är rätt när man kan gå i plantskogen med armarna utsträckta. Det betyder knappt 2 000 stammar per hektar.

- Grundregeln vid första och andra gallringen är att genomföra dem så att produktionen av högklassigt timmer maximeras. Då kommer man vid slutavverkningen att ha något att sälja som ger bra betalt, säger Tiirola.

- Och redan från och med första gallringen är alla arbeten mekaniserade.

Mikko Tiirola går igenom med maskinföraren Mikko Ahonen vilket slags stämplingspost det är som ska avverkas och vad han har för önskemål med avverkningen.

Vid företagsmässigt skogsbruk måste man följa med läget på virkesmarknaden för att kunna göra lönsamma virkesaffärer. I den här gårdens skogsbruk handlar man enligt konjunkturerna, vilket innebär att man har olika stämplingsposter för olika marknadslägen.

När priserna är låga eller på väg neråt bjuder man inte ut de bästa stämplingsposterna på marknaden, utan då är utbudet mer gallringsbetonat.

- Och när vi har en konjunktur som den i fjol kan vi ta ut lite mer slutavverkningsdugligt virke.­

Trots att Tiirola är ett proffs konkurrensutsätter han ändå alla virkesaffärer via en rådgivare på skogsvårdsföreningen. Mätnings- och kvalitetskraven och köparnas apteringsinformation som föreningen har tillgång till, är enligt honom värdefulla för den som säljer virke.

Planering ger bra resultat

Utgångenspunkten i skogsbruket är att skötselåtgärderna väljs enligt växtplatsen. Denna visdom av professor Matti Leikola gäller fortfarande, säger Matti Tiiroinen.

- Jag ser på skogens potential och ger skogen möjlighet enligt växtplatsen, och med det kombinerar jag rätt tajmade åtgärder. Med god planering och genom att undvika schablonmässighet kan man nå bra resultat i skogen, säger han.

- Men älg- och frostrisken tvingar en ändå att kompromissa på vissa håll.

En viktig faktor för lönsamheten är enligt Tiirola att enheterna där skogsbruksåtgärder utförs är tillräckligt stora. På gården strävar man efter enheter på mellan tre och fem hektar. Grundidén är att man kan välja flera olika förnyelse- och avverkningsmetoder på en och samma figur.

- Ett större område behandlas på samma gång, och maskinen kan göra flera sorters avverkning inom samma figur. På så sätt kan man hålla enhetskostnaderna i schack, då det inte blir så plottrigt, säger han.

Avvaktande till hyggesfritt

Kontinuerlig beståndsvård, alltså kalhyggesfritt skogsbruk, är ingenting som Tiirola planerar att införa i granskogarna på bördig mark.

- Fördelarna med förädlat material, rätt tajmad skötsel och gallring samt potentialen i bördig mark är ekonomiskt sett en överlägsen kombination som man inte når med kontinuerlig beståndsvård.

I bestånd på torvmark och på karga områden tycker han däremot att kontinuerlig beståndsvård kan vara ett beaktansvärt alternativ. Man sparar på kostnaderna när man inte satsar krut på lågproduktiva områden.

- Då kan man använda sig av luckhuggning, skapa utrymme för ett naturligt plantuppslag och tillämpa olika gallringsstyrkor, säger han.

Det viktiga är enligt honom att skogsägarna alltid har rätt att bestämma hur de sköter sin egen skog. Proffsens uppgift är sedan att ge skogsägaren information om vilka effekter de olika alternativen har.

Fastighetens samtliga skogsbruksplaner sedan 1967 finns kvar. Den tredje av dem gjorde Mikko Tiirola som sitt examensarbete, och sedan dess har han utfört fältarbetet för skogsbruksplanerna.