Det blir aldrig långtråkigt om det finns skog. Så tänker Pellobon Viljami Kurth. Han donerade sina egna skogar till sina barn redan 2005, men behöll en livslång besittningsrätt till dem i samband med generationsväxlingen. Han utför fortfarande gärna skogsvårdsarbeten själv. 

– Man kan säga att jag tillbringar all min fritid i skogen. En gång träffade jag en bekant i butiken som undrade varför jag inte är i skogen. Jag sa att jag var på väg dit, men att jag måste gå till butiken ibland, berättar Kurth.  

Förra sommaren rensade Kurth två bestånd med tallplantor med röjsåg och sökte stöd för vård av plantbestånd och ungskog från Skogscentralen. Han spred även gödsel för hand i några av skogarna, men han sökte inte stöd för det arbetet. 

– Jag sökte stöd på nätet i tjänsten MinSkog.fi. Till en början gick det inte att söka då jag har besittningsrätt till skogen, men inte är den egentliga ägaren. Jag ringde sedan till Skogscentralens kundstöd och fick råd därifrån. Sedan lyckades ansökan om stöd bra, berättar Kurth.

Kurth har även tidigare ansökt om stöd för olika skogsvårdsarbeten, såsom iståndsättningsdikning och stamkvistning. Han gjorde stamkvistning på en areal på cirka 20 hektar. Numera får man inte längre stöd för dessa arbeten eftersom stöden har ändrats. 

– Det borde finnas mer stöd, men det är bra att få något. Å andra sidan skulle jag säkert kunna utföra skogsvårdsarbeten även utan stöd, men en stor del av skogsägarna tänker säkert inte så. Ibland ser man så dåligt skötta skogar och det är riktigt synd.
 

Viljami Kurth trivs i skogen. 
 

Spåren av det egna arbetet

Kurths intresse för skogar och skogsvård uppstod redan i barndomen. Han minns fortfarande hur han som 8-åring gick nära sitt hem med en bågsåg och sågade små träd. Han sa stolt åt sin far att han utförde skogsarbete. 

– Då sa pappa att sluta såga. Det här är ingen skog, det är en åker. Jag minns att jag blev riktigt arg. 

Ett annat minne från barndomen är när pappan sålde virke och gjorde upp virkesförsäljning hemma vid ett bord. 

– Pappa och virkesköparen fyllde i köpebrevet och jag funderade på att jag också skulle vilja arbeta med något sådant. 

Drömmen gick i uppfyllelse, eftersom Kurth som vuxen gjorde en lång karriär vid Veitsiluoto Oy som arbetsledare för virkesdrivning. Nu är 77-åriga Kurth redan pensionerad, men intresset för skogsarbete har inte försvunnit. 

– Det trevligaste är när man får tänka i lugn och ro. När plantbeståndet sågas ser man genast spåren av sitt arbete. Ibland sitter jag och funderar på hur skogen kommer att se ut om tio år. Skogsvård är ett långsiktigt arbete och man måste kunna se framåt. 
 

Viljami Kurth har tagit fotografier av skogarna under olika år. Fotografierna visar tydligt hur skogarna växer och förändras.
 

Generationsväxlingen blev en lättnad

Kurth är nöjd med den nuvarande situationen där skogarna ägs av barnen, men han har besittningsrätt samt möjlighet att röra sig och pyssla i skogarna. Det finns sammanlagt cirka 300 hektar skog i norra Finland, Pello och Rovaniemi. 

–Jag minns hur lättad jag kände mig när skogarna flyttades över till barnen. Jag tänkte att allt arbete i skogen inte har gått till spillo. 

Enligt Kurth är det värsta när skogar blir arv och arvingarna grälar om dem. Han anser att det är bäst att komma överens om saker tillsammans och i tid med familjen. Samtidigt kan man också undvika vissa skattepåföljder när man avstår från skogarna under sin livstid.

Kurth har redan planer för nästa sommars skogsvårdsarbete. Han ser fram emot våren då han kan starta sågen igen. 
 

​​​​​​​​​​​​​​

Motorsågen är redo för skogsarbete nästa sommar. 
​​​​​​​