Vägnätet i Finland är totalt cirka 470 000 kilometer långt. Nästan 80 procent av vägnätet är enskilda vägar, där vägdelägarna ansvarar för väghållning och väghållningskostnader. Många skogsägare färdas till skogsskiftet antingen via en eller flera enskilda vägar.

För skötseln av en enskild väg kan man grunda ett väglag, där man vid väglagets stämma fattar beslut om nivån på vägunderhåll och fördelning av kostnader mellan vägdelägarna. Det finns också enskilda vägar som inte är organiserade. Då måste man komma överens om väghållning och avgifter mellan delägarna. 

Längs enskilda vägar med permanent bosättning kan man få understöd för enskilda vägar som beviljas av kommunen. Understödet täcker dock endast en del av kostnaderna för väghållningen. 

Avgiften bestäms enligt kostnaderna för väganvändning och väghållning 

En typisk vägavgiftsfaktura som vägdelägaren får av väglaget innehåller en grundavgift och en enhetsavgift. Grundavgiften är lika stor för alla vägdelägare och täcker väglagets administrativa kostnader, till exempel bankens serviceavgifter, möteskostnader samt kostnader för bokföring.

Vanligtvis är grundavgiften 10–40 euro per vägdelägare. Grundavgiften är specifik per vägdelägare. Även om en vägdelägare äger flera fastigheter längs samma sträcka uppbär man endast en grundavgift. 

Med enhetsavgiften täcker man kostnader för väghållning. Avgiftens storlek för vägdelägaren beror både på användningens omfattning samt nytta av vägen och på kostnaderna för väghållningen. Enhetsavgiften grundar sig på den enhetskalkyl som man fastställt vid väglagets stämma.  

– Skogsägarens enheter påverkas av skogens areal inom vägens effektiva område samt vägens användningssträcka. Det är bra att skogsägaren kontrollerar att ovan nämnda uppgifter är korrekta i enhetskalkylen. Dessutom påverkas antalet enheter av ett vikttal som är detsamma för alla skogsdelägare i väglaget, berättar sakkunnig Teuvo Taura från Finlands Vägförening.   

Lantmäteriverkets senaste rekommendationer om enhetsindelning omfattar fem olika vikttalsklasser för skogstrafik. De områden där trädbeståndet växer bäst har ett vikttal per 21 hektar, men minskar när skogens avkastningsförmåga sjunker. Till exempel i norra Lappland är vikttalet endast 3.
 

Beslut om väghållning och kostnadsfördelning fattas i allmänhet vid väglagets stämmor. Bild: Arto Takalampi 
 

Vägavgifterna fastställs vid väglagets stämma 

Vägavgifterna för väglagets enskilda vägar ska grunda sig på den debiteringslängd som man fastställt vid väglagets stämma. Väglagets eller aktörens förslag till debiteringslängd skall vara framlagt till påseende i två veckor före väglagsstämman eller alternativt kan det sändas till alla vägdelägare tillsammans med möteskallelsen.  

– Det är dock bra om vägdelägaren beaktar att väglaget vid sin stämma kan göra ändringar i den föreliggande debiteringslängden, påminner Taura.

Deltagarna i stämman kan önska bättre väghållning än tidigare. Då måste man höja det belopp som man samlar in och alla vägdelägares avgifter stiger. Om debiteringslängden har godkänts enligt förslaget eller om ändringar har gjorts i den, framgår av väglagets mötesprotokoll. Vägdelägaren har rätt att på begäran få en kopia av protokollet.  

– Om en vägdelägare sedan anser att man har fastställt vägenheterna eller vägavgiften på felaktiga grunder eller att de strider mot lag, kan vägdelägaren begära omprövning av väglagets stämma eller göra rättelseyrkande i tingsrätten. Efter besvärstidens utgång är vägavgifterna direkt utsökbara fordringar, säger Taura. 

När skogsägarens virke transporteras från ett område som har beaktats i enhetsindelningen, behöver skogsägaren eller det bolag som köpt virket inte betala någon separat vägavgift. Avgift tas ut om det är fråga om transport av virke från någon annan än en vägdelägare eller om delägarens virke transporteras från ett område som inte har beaktats i enheterna. 

Uppgifterna ska hållas uppdaterade 

Utöver betalning av vägavgift ska vägdelägaren hålla sina kontaktuppgifter uppdaterade gentemot väglaget samt meddela om det har skett väsentliga förändringar i användningen av vägen.  

– Om man till exempel bygger en fritidsbostad på sin skogsfastighet ska man meddela detta till väglagets ansvarsperson genast när byggprojektet inleds. På så sätt kan enheterna uppdateras och till följd av detta även vägavgiften, konstaterar Taura. 

Vägavgiften är en avdragsgill kostnadspost för skogsägarna i skogsbeskattningen, men mervärdesskattens andel får inte specificeras i väglagets fakturor. Därför kan momsen på vägavgiften inte dras av i momsbeskattningen. 

Ett bolag som köpt virke behöver inte betala en separat vägavgift om virket transporteras på en enskild väg där skogsägaren är vägdelägare och betalar vägavgiften. Bild: Skogscentralen