Heikki Mosorin från Pudasjärvi blev orolig när han märkte att vattnet i en bäck som rinner genom hans marker hade blivit grumligt. Näringsämnen och fin jord rann ut i bäcken och gjorde vattnet brunaktigt. Dessutom hade en del av bäckfåran torkat ut. 

– Jag tänkte man kanske borde göra något åt saken? Det har till och med funnits öring i bäcken tidigare. Eftersom jag fiskar själv och har arbetat med småvatten beslöt jag att utreda saken, säger Mosorin. 

Mosorin ringde Skogscentralen, berättade om sitt problem och expert på naturvård Ville Koukkari lovade att komma och titta. Tillsammans gick de omkring i området, granskade underminerade skogsdiken och studerade kartor och flygfoton. De observerade att jordmånen var mycket finkornig i området. Det blev klart att de gamla dikena behövde dämmas till för att förhindra att sediment rinner ut i den naturliga bäcken. 

Under terrängbesöket märkte Koukkari att det fanns en odikad myr på Mosorins och grannfastighetens marker. Även den hade torkat ut under åren på grund av utdikningar i omgivningen. 

– Jag kom på tanken att det avrinnande vattnet skulle kunna styras till den uttorkade myren i stället för till de gamla skogsdikena. På det sättet skulle myren få mer vatten och kunna återhämta sig. En myr är som ett filter som binder näringsämnen och renar vatten, säger Koukkari.

Helmi-specialsakkunnig Riikka Salomaa och expert på naturvård Ville Koukkari vid Skogscentralen undersöker en karta över området tillsammans med markägare Heikki Mosorin. 

 

​​​​​​​

 På Heikki Mosorins och grannens marker dämde man till ungefär tjugo diken.  

Mosorin och grannfastighetens ägare gillade planen. Restaureringen gick ut på att dämma till ett tjugotal gamla diken och gräva ett nytt dike som leder vattnet till myren. Från myren rinner vattnet långsamt den naturliga vägen till bäcken och också till den gamla, uttorkade fåran.

– Vintern 2021 fälldes träd vid dikessträckningen och för ett år sedan fyllde en grävmaskin de gamla dikena och grävde ett nytt. Redan nu kan man se att bäcken blivit renare, säger Mosorin.

Stor förändring med små gärningar

På hösten behöver man gummistövlar för att traska omkring på myren. Riset och gräset lyser i orange och röda nyanser. Heikki Mosorin kliver fram med långa steg och kontrollerar på samma gång tuvorna. 

– Grannen har sagt att Tervonsuo en gång i tiden varit traktens bästa hjortronmosse. När myren har återställts får vi kanske plocka tranbär och hjortron. Jag hoppas även få se ripflockar på myren i framtiden, säger Mosorin. 

I den andra utkanten av myren började det bli svårt att ta sig fram och foten måste träffa rätt på tuvorna. Det har samlats mycket vatten på myren, vilket ju också var avsikten. 

– Här ser man att små gärningar kan åstadkomma stora förbättringar. Restaureringen påverkar vattenkvaliteten i det nedre vattenområdet. Man bör dock inte skuldbelägga skogsägare för gamla utdikningar. Det var tidigare helt normalt att göra så, säger han.

​​​​​​​

Enligt Heikki Mosorin blev inget lidande på bekostnad av restaureringen. För restaureringsarbetet erhölls statligt stöd och inga kostnader uppkom för markägaren.

I Finland har man genom utdikningar torkat myrar till åker- och skogsmark. Genom utdikning har man fått trädbeståndet att växa men samtidigt ökat belastningen på vattendragen. Alla utdikningar har inte heller varit särskilt lyckade. Även på Mosorins marker var beståndstillväxten svag. 

– Detta restaureringsarbete och avlägsnandet av träden gjordes inte på bekostnad av skogsbruket eller något annat heller. Dessutom fick jag naturvårdsstöd, så restaureringen medförde inga kostnader för mig, berättar han. 

Enligt Ville Koukkari uppgick kostnaderna för restaureringen av Tervonsuo, iståndsättningen av bäcken och vattenvårdskonstruktionerna till sammanlagt ca 30 000 euro. Kostnaderna täcktes med statens Kemera-medel. 

Stöden för skogsbruket förnyas nästa år. Skogscentralen beviljar även det nya Metka-stödet för restaurering och olika naturvårdsarbeten samt planerar naturvårdsprojekt på privata marker. Ansökningsförfarandet för de nya Metka-stöden öppnas i mars 2024. 

​​​​​​​

Det avrinnande vattnet strömmar nu längs ett nytt ledningsdike till Tervonsuo. Diket grävdes på sommaren för ett år sedan. 

Restaurering av myrar hjälper många arter

Under de närmaste åren kommer allt fler myrar sannolikt att genomgå samma omvandling som Tervonsuo i Pudasjärvi. Exempelvis i Helmi-programmet är målet att restaurera närmare 60 000 hektar myrar fram till 2030. Även från EU-håll kan det komma fler åtaganden att återställa livsmiljöer. 

Restaureringen av en myr kan medföra mycket positiva företeelser, säger Riikka Salomaa, som är specialsakkunnig inom Helmi-programmet vid Finlands skogscentral. Restaurering är ett bra alternativ särskilt på sådana utdikade myrar där beståndstillväxten är klen. 

– Det viktigaste är att man genom att dämma till diken får vattenhushållningen på myren i det skick den ursprungligen varit. En myr är som en tvättsvamp som suger upp vatten och håller kvar de näringsämnen som kommit med vattnet så att de inte rinner direkt ut till vattendragen i omgivningen.

Restaurerade och icke-dikade myrar minskar starka flöden och översvämningar i de nedre vattendragen. Myrar är också betydande kolförråd. 

– Det har konstaterats att ett ungefär 10 cm tjockt torvlager på en hektar myr motsvarar samma kolförråd som ges av 100 kubikmeter trä på en hektar skog, förtydligar Salomaa. 

På myrarna lever ett flertal arter, t.ex. insekter och mossor, som drar fördel av restaurering. Hotade arter som lever på myrar är t.ex. ripa och brushane, bland växterna kärrknipprot och bland fjärilarna dårgräsfjäril. 

Heikki Mosorin är särskilt nöjd med att skicket på den naturliga bäcken har förbättrats efter restaureringsentreprenaden. Han njuter av det höstliga myrlandskapet. Efter utflykten sätter han sig i skärmskyddet bredvid myren och smuttar på kaffe som han kokat i sotpanna över elden. 

– Det här vore kanske intressant för naturturister, säger han och börjar utveckla tanken om skyltar och informationstavlor som visar vad som gjorts på myren.

​​​​​​​

Nu rinner inga näringsämnen och sediment längre ut från gamla skogsdiken till bäcken Pihlajaoja och bäcksvattnet har blivit renare. 

Se Ville Koukkaris video som han tagit med drönare på Tervonsuo i Pudasjärvi.